Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Swaraj—Indiens home-rule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 DAGENS FRÅGOR
emellan fientliga stammar och fingo härigenom på sin sida en rad
indiska furstar, som med glädje gåvo England sin tribut och sedan
kände sig säkrare i utövningen av sina ärvda furstliga befogenheter,
förut allvarligt hotade av avundsamma rivaler. Ännu under
världskriget drog England nytta härav och mottog från Indien stora
frivilliga bidrag i fråga om manskap, pengar och vapen. Men denna
situation kan icke bestå i det oändliga. De senaste årens utveckling
varslar om nya lägen med nya uppgifter. Och engelsmännen ha
redan börjat förbereda sig därpå.
När konung Georg i sitt nämnda budskap till Indiens folk talade
om »nya och speciella problem» och »ny makt och nytt ansvar»,
vidrörde han därmed de två faktorer, som närmast karaktärisera
situationen i Indien för ögonblicket. Den ena är den indiska
nationalismen, den andra den 1919 tillkomna Government of India Act.
Ur den i slutet av 1800-talet spirande rörelsen för en indisk
national-kongress har nationalismen vuxit upp till allt vidare mål, i början
av detta sekel närd av det orientaliska Japans seger över en av
Europas stormakter och sedan alltjämt underblåst av allt mera
spridda demokratiska ideal och strävanden att nedslå sociala skrankor.
Världskrigets påfrestning blev mindre än man väntat av flera orsaker,
främst kanske den att man på allvar tog upp frågan om vidgat
politiskt inflytande åt Indiens infödda befolkning. På initiativ av
vicekonungen lord Ghelmsford besökte ministern för Indien Montngu 1917
Indien och studerade frågan under samarbete med olika indiska
befolkningsgrupper. Resultatet blev den s. k.
Montagu-Chelmsford-rapporten, som i huvudsak ligger till grund för 1919 års reform.
Huvuddraget i denna lag är en i vidsträckt grad genomförd
decentralisering av den indiska pro\insförvaltningen, vari indier få
medbestämmanderätt antingen såsom ministrar vid guvernörernas sida eller
såsom medlemmar i de folkvalda provinsförsamlingarna. Det sades
tydligt ifrån, att reformen vore ett provisorium, som efter vissa år
skulle kunna lämna rum för ytterligare medgivanden, om
erfarenheterna hade visat sig gynnsamma.
Verkan av denna reform var i Indien icke så gynnsam, som man
på engelskt håll hoppats. Redan omedelbart efter förslagets
framläggande hördes skarpa protester från en nationalistkongress i
Bombay, som krävde mycket längre gående medgivanden. Och samma
toner togos upp på andra håll. Missnöjet fick emellertid näring
också av andra omständigheter. Just då började krigets verkningar
även i Indien bli kännbara genom en enorm prisstegring. Samtidigt
offentliggjordes en av den s. k. Rowlatt-kdmmittén utarbetad och
sedan antagen lag mot upproriskhet, som avsåg att, när den för
krigstiden stiftade Defence of India Act av 1915 upphörde att gälla,
efterträda denna i fråga om behandling av »anarkiska och
revolutionära brott».
Detta missnöje kom nationaliströrelsen bra till pass, och särskilt
var det de s. k. extremisterna, som fingo stark tillväxt. Denna grupp
hade fått en mycket verksam organisation bl. a. genom den engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
