- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
34

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hippokrates och hans tid. Av C. D. Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

U C. D, JOSEPHSON

vändes flitigt. »Massage kan lösa, fästa, öka eller minska
köttmassan.» Nyckelbensbrottet och dess behandling avhandlas
utförligt. Erfarenheten härom var tydligen mycket stor. Skadan
var nog lika vanlig bland palaestrans kämpar som bland vår
tids tävlande idrottsmän. Underkäksluxationen behandlas på
samma sätt som av oss. Den tuberkulösa ryggradspuckeln är
känd, sänkning av var ända till ljumskarna iakttagen och
sammanhanget mellan puckeln och långvarig lungsot klarlagt, likaså
den därmed förbundna deformiteten av bröstkorgen.
Anmärkningsvärt är att författaren till denna skrift för vissa fall
förordar en metod att under samtidig sträckning pressa in puckeln,
en metod, som ju för en mera primitiv uppfattning kan ligga
nära till hands. Märkvärdigare är att alldeles samma metod
tillämpades först för c:a 40 år sedan av fransmannen Calot i
Berck sur mer, visserligen med mycket snart övergående
erkännande från andra kirurger. Även den medfödda
höftledsluxa-tionen med dess påfallande deformitet av sätesregionen var känd
av denna skrifts författare.

Skriften »Lagen» sysselsätter sig med de förutsättningar, som
läkarens kall fordrar. Först av allt fordras naturlig begåvning,
därnäst studier, började vid unga år och på lämplig ort, vidare
arbetsamhet. Lång tid må ägnas åt studierna, på det att lärdomen
må rotfastas och bära rika frukter. Målet är vetande, icke tro.
I några andra smärre, även de koiska skrifter »Om läkaren»,
»Om anständigheten», »Föreskrifterna» meddelas, hur läkaren i
övrigt bör vara och uppföra sig. Vi skulle kalla det för
deon-tologi. Han skall vara frisk, hava gott hull, så att allmänheten
kan se, att han kan sköta sin egen kropp (det höjer
förtroendet), renlig och omsorgsfullt klädd, dock utan prål. Han bör
ha god karaktär, bör vara rättrådig, betänksam, tystlåten.
Patienterna bör han ofta besöka, noga undersöka, glatt och lugnt
råda, uppmuntra och trösta. Han skall tillhålla patienterna att
följa de givna föreskrifterna, på eit fogligt sätt hindra dem att
jämt byta läkare, men å andra sidan icke anse för sig
nedsättande att vid behov konsultera andra läkare. Även till
arvodesfrågan sträcker sig författarens omsorg. Att på förhand bringa
saken på tal är taktlöst, ibland behandla utan ersättning,
taga hänsyn till den sjukes förmögenhet och inkomster. En
stackars fattig främling skall man framför andra alltid stå till
tjänst: gyllene regler, som litet var kan teckna sig till minnes;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free