Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Kommittéer och ämbetsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
verksamheten i en för hans näring gynnsam riktning, och han skulle
stå kvar, också om han rent av finge betala för förtroendet. En
mängd statstjänstemän särskilt utanför Stockholm befrias vidare
därigenom från att snart sagt någonsin sköta sin tjänst och få dessutom
ett efterlängtat tillfälle att bo i Stockholm. Något liknande det
sistnämnda gäller också om huvuddelen av kommittéernas stora kanslier,
som bestå av tjänstefria statstjänstemän, vilka jämte arvode åtnjuta
sin ordinarie lön och ersättning för mistade tjänstgöringspengar. Den
kostnad för staten, antingen i ökad utgift eller i minskad prestation
eller i bådadera, som följer av att de hundratals ifrågavarande
tjänsterna måste upprätthållas på ständigt förordnande, tages emellertid
såvitt bekant aldrig med i räkningen. Och intet av detta är för övrigt
huvudsaken.
Huvudsaken är den valuta staten har av
kommittéledamöternas arbete; och om den uteblir, vore de dyra, t. o. m. om
ifrågavarande herrar betalade för att få vara med. Då nu notoriskt en
mängd kommittéer fyllas med politiska blindpipor av alla slag, så
borde det — skulle man tycka — ej behövas en statsrevision för att
upptäcka, hur oekonomiskt hela systemet är. I den mån
kommittéformen åter är lämplig för sitt ändamål, får staten sannolikt arbetet
ganska billigt, och lämpligheten är alltså vad som främst borde
prövas. Men det är en kvalitativ fråga, och sådana synas ej få
förekomma, när det gäller staten.
Tar man sig likväl den friheten att göra denna fråga och t. o. m.
söka besvara den, så blir betänksamheten vid kommittéväsendet i dess
nuvarande omfattning snarast ökad. Ty dessa månghövdade
institutioner ha sällan förutsättningar att bygga upp en reformplan från
grunden. Den ene drar åt ett håll, den andre åt ett annat, flertalet
står alldeles främmande för allt utom den eller de detaljer, som
vederbörande råkar ha haft beröring med. Ibland finns det en eller annan
energisk man som vet vad han vill — ej sällan sekreteraren — och
då blir resultatet ofta bäst; men som regel måste han i så fall finna
sig i att få sin genomtänkta plan mer eller mindre misshandlad, innan
den kommer till utformning. Några av de största nu sittande
kommittéerna ha dessutom satt i gång hela grupper av utredningar som
knappast kunna anses som annat än vetenskapliga, med den påföljd,
att yngre vetenskapsmän på statsvetenskapliga områden nu icke längre
lägga sina avhandlingar så som bäst motsvarar deras vetenskapliga
uppfattning och ståndpunkt utan i överensstämmelse med en mängd
andra och ofta mindre sakkunniga personers uppfattning om vad
behandlingen kräver. Ibland förrycker detta framställningens objektivitet,
men långt oftare berövar det »endast» framställningen den prägel av
personlighet, som är allt högre andligt arbetes livsförutsättning, gör
det hela blackt och utplånar sådana slutsatser som kunna vara några
bland kommittéledamöterna ovälkomna.
Vad är då boten härför? Den måste sökas på olika vägar. I en
mängd fall vore det rätta att uppdraga arbetet åt de ordinarie
ämbetsverken, att utföras av ordinarie personal på vanlig tjänstetid. Ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
