Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens Frågor - Arbetslöshetsmoral och regeringskris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 DAGENS FRÅGOR
och bidrar inom kort att försvaga den starkaste regerings ställning.
Och för en regering, som ej har parlamentarisk majoritet bakom sig,
bör det ju bli särskilt lätt att göra en dygd av nödvändigheten.
Men det kan ej heller förbises, att en socialdemokratisk regering
här lätt kan stöta på en tragisk konflikt. Dess ställning kommer att
hotas i samma stund, som den alltför hårdhänt utmanar det
borgerliga samhället; men å andra sidan är dess maktställning fotad på
arbetarorganisationerna, och den kan lika litet stöta för huvudet de
idéer och föreställningar, som utbildats, ligga till grund för och
anammats såsom trosartiklar inom dessa organisationer, vilka utgöra dess
politiska kraftkälla.
I samma ögonblick som i den praktiska politiken någon av dessa,
mot det historiskt givna samhället riktade föreställningar kommer i
skottlinjen, inträffar konflikten, och i denna omständighet ha vi säkert
även en viktig anledning till det nuvarande läget. Särskilt under den
senaste tiden har regeringen både i mindre och mera viktiga
avgöranden visat, att den ej kunnat göra sig oberoende av sina
föregåenden, att »landsregeringen» fått vika för fackföreningsregeringen.
Det viktigaste av dessa avgöranden har gällt arbetslöshetspolitiken;
att Landsorganisationens f. d. ordförande skulle gå emot en inom
fackföreningsrörelsen så helig princip som skyldigheten att respektera en i mer
eller mindre laga fackföreningsordning tillkommen blockad är otänkbart
för var och en, som har någon kännedom om den svenska
fackföreningsrörelsens andliga värld. Man behöver endast erinra sig vilka
svårigheter det mötte att få de syndikalistiska blockaderna officiellt
förklarade ogiltiga för de reguljära fackföreningarnas vidkommande.
I praktiken vill det nog ändå mycket till, om en arbetare skall våga sig
på att bryta en blockad, även om den förklarats på det mest orimliga
sätt och av de mest orimliga grunder. I vad mån detta är utslag
av någon hög och mäktig moral eller utslag av mera jordiska
hänsyn eller kanske t. o. m. kan vara i släkt med något så föga
vördnadsvärt som kamorrans berömda »solidaritetsmoral», därom lönar
det föga att tvista. Faktum kvarstår, och en socialdemokratisk
regering, som ej toge hänsyn härtill, skulle snart se sina dagar räknade
— åtminstone som socialdemokratisk.
Å andra sidan lönar det sig lika litet att diskutera, huruvida det
borgerliga samhället kan tolerera en dylik blockadmoral. Det kan
det tydligen icke.
Att stat och kommun skulle underhålla arbetare på den grund, att
de ej vilja arbeta på en arbetsplats, som av någon anledning
förklarats i blockad av en fackförening, är stridande mot begrepp som äro
grundläggande för det nuvarande samhället. Först i ett samhälle,
där fackföreningarna konstituerats såsom innehavare av högsta
makten och den därmed som bekant alltid följande högsta visheten och
rättvisan, kunde något dylikt anses naturligt och rimligt.
Ett borgerligt parti, som i någon form utan strid på livet ginge
med på ett sådant sakernas tillstånd, skulle onekligen göra en neslig
kapitulation på en av samhällsordningens mest vitala punkter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
