Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från medeltidens bokvärld. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårt inflytande främja deras angelägenheter till deras fördel,
dock så», tillägger han försiktigtvis, »att rättvisan därav icke
led något avbräck.» Likaledes sökte han under sina för
diplomatiska ändamål företagna resor att, i den mån sådant lät sig
göra, rikta sitt kära bibliotek. I ordalag, präglade av verkligt
lyrisk hänförelse, prisar han Paris, detta jordens paradis, som
han vid åtskilliga tillfällen haft anledning att besöka och där
han funnit boksamlingar, ljuvare än doftande kryddgårdar, vilka
fyllt hans hjärta med en överströmmande lycksalighet. »Där»,
säger han, »togo vi med glädje fram våra skatter och löste upp
snörena på våra penningpungar, med fröjd utgivande våra
penningar och förvärvande oskattbara böcker för gyttja och sand.»
Främst ha tydligen de antika författarna och kyrkofäderna legat
biskop Richard om hjärtat. Men vid sidan av dessa sökte han
samla även annat, främst språkliga arbeten, genom vilka han
ville befrämja klerkernas skriftstudium och lära dem att rätt
fatta de heliga texternas mening. Han uppger sig bl. a. ha gått
i författning om utarbetandet av såväl en hebreisk som en
grekisk grammatika för att tillgodose de studerande klerkernas
behov. Vad de antika skalderna beträffar, så medger han att
många bestämt avvisa deras studium såsom varande alldeles
olämpligt, att icke säga rent fördärvligt för ungdomen; men för
sin egen del vill han icke instämma i denna förkastelsedom, då
han anser kännedomen om deras verk nödvändig för en riktig
uppfattning dels av hedendomens villfarelser, dels av kyrkans
mot dessa riktade vederläggningar. Det enda lärda fack som
han betraktar med likgiltighet är juridiken, vilken han förklarar
varken vara en konst eller en vetenskap och följaktligen icke
äga hemortsrätt i ett bibliotek. Bortsett från denna detalj torde
emellertid hans boksamling ha omfattat alla grenar av det
medeltida vetandet. Man kan vara övertygad om att den ej
mindre i detta hänseende än även i volymantal varit något för
sin tid fullkomligt enastående, och aldrig kan man nog beklaga,
att dess bokbestånd genom tidernas ogunst skingrats så
fullständigt att i närvarande stund endast ett par volymer återstå
av hela dess innehåll.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
