Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Landsorganisationens kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 30. 10. 1922.
Måndagen efter den »historiska» söndagen den 27
augusti sammanträdde den svenska
fackföreningsrörelsens riksmöte, det åttonde i ordningen, räknat från
Landsorganisationens bildande 1898. Numera utlyses sådan kongress endast
vart femte år emot vart tredje före 1912, vilket naturligtvis icke är
ovälkommet för den fackliga ledningen. Överhuvud märker man, i
den mån fackföreningsrörelsen mognar till större klarket om sig själv,
en medveten strävan att indämma den »primitiva demokrati» — ordet
är herr Brantings — varav den till en början helt behärskades. Med
munnen bekännas visserligen alltjämt de gamla gudarna, men de
upplysta och ledande tro icke längre på dem. Fråga är, om icke
missaktningen för massväldet nu är nästan störst, eller åtminstone mest
cyniskt, hos de intelligenta arbetarledarna — av den naturliga
anledningen, att dessa äga den rikaste erfarenheten om sagda demokratis
avigsidor. Bolsjevikernas brutalitet på denna punkt och
syndikalis-mens »elitteori» med sitt uppriktiga förakt för den dumma
majoriteten ger en inblick i den psykologiska process, som här pågår.
Högersocialisterna äro emellertid inga öppna revisionister i fråga om vare
sig de demokratiska dogmerna eller den betydligt mindre seglivade
marxismen, vilken senare, Socialiseringsnämnden förutan, med varje
dag formligen vittrar sönder inför våra ögon. Gammalsocialisterna i
Sverige medgiva ingenting av allt detta; de synas hava djupt behjärtat
den levnadsvisdom, som talar ur Ignaz Auers ord i ett brev till
Eduard Bernstein under kättarstriden om dennes skrifter på
1890-talet: »Lieber Ede, so was tut man, aber man sagt das nicht». Våra
svenska arbetarledare säga heller ingenting, men de göra då och då
en försiktig reform — baklänges, såsom längre mellanrum i fråga om
kongresser. Man tanke sig samma tendens tillämpad på
författningslivet, d. v. s. en återgång till riksdag vart femte eller tredje år som
före 1866! För ett par år sedan hade detta framkallat ett ramaskri
mot »reaktionen». Då såg arbetarrörelsen det statliga
styrelseproblemet uteslutande nedifrån, från den permanenta oppositionens synpunkt.
På taburetterna torde de förutvarande förtroendemännen hava
kommit underfund med att allt regerande i grunden är samma problem,
och tanken på stundande riksdag framkallar nu sannolikt samma
olustkänsla hos vederbörande som förut konfrontationen med
kongresserna.
Inom Landssekretariatet, som Landsorganisationens sjumannastyrelse
benämnes, emotsåg man säkerligen kongressen med samma resignerade
obehag som den paraplylöse på landsvägen ser ett regnväder nalkas.
[-Landsorganisationens-]
{+Landsorganisatio-
nens+} kongress.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
