Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska läge. Av K. Blomeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tysk husfar och husmor äro närmast intresserade av
markens inre värde. Huru levnadskostnaderna stigit visa
riksindexsiffrorna, som Statistiska riksbyrån för varje månad offentliggör
över de utgifter, som en familj på fem medlemmar har för mat,
bostad, värme och lyse. Dessa siffror ha från 1,070 i januari
1921 stadigt (med undantag för en ringa tillbakagång i maj 1921)
stigit till 1,825 i januari 1922. Levnadskostnaderna ha således
under 1921 icke fördubblats. Däremot innebär ökningen från
januari till april 1922 en multiplicering med 1¾, och från juli
till oktober ha levnadskostnaderna stigit till det fyrdubbla. Tar
man utom mat, bostad, värme och lyse hänsyn också till kläder,
så får man för de senaste månaderna följande siffror: april
3,436, juli 5,392, augusti 7,765, september 13,319, oktober 22,066.
Nu stiga priserna icke längre från vecka till vecka utan från
dag till dag, ja, i fråga om enstaka artiklar ibland från timme
till timme. Ingen vet längre vad han har, vad han förtjänar,
vad han ger ut.
Det finns i Tyskland kretsar, som kunnat anpassa sina
inkomster efter denna penningförsämring och t. o. m. kunnat öka
dem i proportion därtill. Dit höra framför allt jobbarna. Tider
som dessa ge icke blott en stark eggelse till spekulation utan
underlätta också möjligheterna till lättvindiga och stora vinster.
Icke med orätt talar man om »de dummas konjunktur». Men
även vida kretsar av företagare — icke endast inom
storindustrien och grosshandeln utan också inom småhantverket — ha
i fråga om inkomster antingen kunnat hålla jämna steg med
penningfallet eller gjort stora vinster, framför allt i
livsmedelsbranschen och de förvärvsgrenar som arbeta på utlandet.
Även åkerbrukets representanter, storgodsägarna såväl som
bönderna, ha det privatekonomiskt sett i allmänhet icke dåligt.
Däremot ha arbetare, tjänste- och ämbetsmän — således
majoriteten av befolkningen — i stort sett icke lyckats anpassa sina
tillgångar efter penningvärdets fall. Lönerna ha visserligen med
allt kortare mellanrum höjts, och i allmänhet ha dessa
förhöjningar verkat retroaktivt, men de ha dock för flertalet
arbetare- och tjänstemannaklasser icke fullt motsvarat prisstegringen. I
jämförelse med den fackutbildade arbetaren har den icke
fackutbildade fått sin ställning betydligt förbättrad; den förre
förtjänade förut i genomsnitt en halv gång till så mycket som den
senare. Nu uppgår skillnaden blott till en tjugondedel. Likaså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
