Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Fred nu och för hundra år sedan. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRED NU OCH FÖR HUNDRA ÅR SEDAN
AV PROFESSOR ELI F. HECKSCHER
Lord Curzon gjorde nyligen några jämförelser mellan läget
nu efter världskrigets slut och vid tiden efter
Napoleonskrigen. Det var en berömvärd gärning, ty detta slags belysning
ger perspektiv åt bilden av vårt eget läge, trots att man kanske
som regel frestas att uppfatta parallellen som mer fullständig än
den faktiskt är. För lord Curzon blev det hela närmast en
apologi för det verk han bidragit att upprätthålla, om än ej att
skapa, och det har också sitt största intresse från denna
synpunkt. Han uppehöll sig visserligen också vid konjunkturläget;
men den sidan av saken, där han ej är mycket vittnesgill, skall
ej upptagas här, därför att jag nyligen behandlat den i
Svenska Kalendern för 1923 (De ekonomiska omvälvningarna för
hundra år sedan och i våra dagar). Låt oss i stället se något
på själva frederna och det tillstånd som dessa skapat.
Den första Parisfreden gjorde slut på det mest genomförda
världsövervåld från Frankrikes sida som någonsin skådats. På
århundraden hade folkrätten icke varit en död bokstav i samma
grad som då. Hertigen av Enghien hade arkebuserats,
främmande diplomater hade gripits på neutralt territorium, påven
förts i fångenskap till Frankrike, motspänstiga furstehus
förklarats ha »upphört att regera», länder och fria städer
annekterats utan ens en förevändning, och även de formellt
självständiga hade i underofficerston kommenderats att ögonblickligen
lyda den mäktiges befallningar, alldeles oberoende av hur
oförnuftiga och fördärvliga dessa voro. Knappast någon bland
fastlandets stater undgick det genomförda utpressningssystem och
de dragonader som Napoleon, hans marskalkar, ministrar,
guvernörer och konsuler delvis i samförstånd och delvis oberoende
av varandra bedrevo, och från olika ryktbara europeiska
konstsamlingar rövades pärlorna för att pryda världshärskarens
huvudstad. Något jämförligt i simpelhet med vissa av Napoleons
förolämpningar mot andra länder har sällan förekommit, såsom
när han i sina offentliga armébulletiner beskyllde Preussens mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0111.html
