Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Den antika kulturens undergång. Av Ulrich von Wilamowitz-Moellendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 ULRICH VON WILAMOWITZ-MOELLENDORFF
göres, men nu för tiden tvivlar ingen på att Galenus, också orn
han under flere århundraden ansetts som den förnämste, har
sin huvudsakliga betydelse såsom förmedlare av den äkta
hellenistiska vetenskapen. Att anvisa denna dess plats, särskilt
inom naturvetenskaperna, är för närvarande en huvuduppgift
för forskningen. Dess förfall hade börjat redan på ett tidigt
stadium. Då Papyrus Holmiensis (som år 1913 utgivits av
professor Otto Lagercrantz i Upsala) visar ansatser till att behandla
kemien, som då fick sitt namn, så gör deri ingenting annat än
ger recept på förfalskningar. Arkitekturen har ju nog löst en
del nya uppgifter. Det hadrianska panteon, termernas
valvbågar och många storartade fasader väcka vår beundran. Men
någon namnkunnig målare eller bildhuggare finnes icke längre,
och om konsten är ett sannare uttryck för tidsstämningen än
litteraturen, särskilt än poesien, så är ålderdomsskröpligheten
omisskännelig i den hadrianska tidens arkaisering och än mer
i stelheten hos de konstantinska porträtten.
Med ett ord sagt: man ser inga framsteg och inte heller
någon önskan eller strävan efter framsteg. Och bara att man
smickrade sig med tron att ha nått fullkomligheten är i våra
ögon ett osvikligt tecken på förfall.
Tron på rikets oförstörbarhet, på det eviga Roms majestät
och på den vunna kulturens fulländning är hela rikets officiella
religiösa tro. Den tar sig form i kejsarkulten. Tillbedjan av
fädernas gudar, vilka dyrkas hos olika folk och i olika land,
är i överensstämmelse härmed men förbinder sig också med de
mest olikartade meningar om dessa gudars existens och väsen.
Hos lantbefolkningen, efter vilken de kristna ha kallat
hedningarna pagani, har den barnsliga tron på deras lokala
gudars makt fortlevat För de bildades metafysiska och etiska
övertygelse voro gudarna i bästa fall symboler. De spelade
ingen roll för deras handlande. Också filosofien, för vilken
ännu alltjämt de aténska skolorna äro tongivande och om vars
viktigaste läror det fordras någon kunskap för att man skall
anses bildad, äger ingen lärare som rör hjärtan; och om sådana
uppträda och ärligt bemöda sig att undervisa i populärfilosofien,
så predika de bara över gamla texter. Framför allt har den
stora massan ingen nytta av allt detta- Häri bottnar den starka
längtan efter en ny religiös hjälp, efter förlossning. Visserligen
fanns astrologien, som hög och låg kunde ägna sig åt, den var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
