Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En kult ur kritiker. Av Otto S. Holmdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 215
Det är lätt att se, under vilken rubrik dr Inge’s religionsfilosofi
hör hemma. Han karakteriserar den för övrigt själv såsom
gemensam för platonism och kristendom, och han uttalar som sin
övertygelse, att denna förbindelse med antikens mognaste vishet aldrig
kan . brytas, utan att kristendomen själv brytes i stycken. Kyrkan
blev, säger han, den levande arvtagaren av den stora grekiska
traditionen. »Men kristendomen satte slutstenen i verket och kompletterar
vad människoandens långa födslovånda, under många århundraden
av fritt och obundet tänkande, upptäckt om arten av den värld, vari
vi leva, Guds lagar och människans hela uppgift »
Denna slutsten i det valv, varpå människoanden byggt, lades
genom den personliga uppenbarelsen av kärleken såsom tillvarons
starkaste makt, som förvandlade korset till ett segertecken. Sedan dess
veta vi, att kärleken är värdenas värde, och därav följer, att också
personligheten hör med till de eviga värdenas rike, ty kärleken är
en personlig sak, framkallad av personer och utövad av personer.
Detta kortfattade referat av själva grundlinjerna i Inge’s
trosbekännelse gör ingen rättvisa åt det verkligen rikhaltiga och mångsidiga
innehållet. Men det visar oss den grund på vilken han står, och
den fasta punkt, med vilken han erövrat den vida överblick och den
inre frihet och självständighet, varom dessa essayer vittna.
Dr Inge’s livsåskådning är fast timrad av gammalt, beprövat
material, och likväl bär hans framställning alltigenom den personliga
originalitetens och äkthetens prägel. När han hävdar sin kristna
platonism, så sker det mot bakgrunden av det senaste århundradets
och nutidens andliga huvudströmningar, och han står själv, i trots
av sin oppositionsställning till härskande tankeriktningar, såsom ett
barn av sin tid, villig att upptaga allt av värde dess vetenskapliga
landvinningar och i övrigt vunna erfarenheter medfört. Och hans
huvudanklagelse mot kyrkorna såsom kristendomens officiella
representanter är att de alltför mycket fallit undan för vissa
demokratiska krav och materialistiska tendenser, men alltför litet öppnat
sig för de nya andliga vinster, som modern forskning och vetenskap
givit och att de därför i teoretiskt teologiskt avseende ännu möta
med läror, som äro ohjälpligt antikverade.
Det är en mångfald ämnen och frågor från vår egen problemfyllda
tid, som behandlas i dessa essayer. Men vare sig han talar om
Anklagelsen mot kristendomen, Institutionalism och mystik, Ett
kommande liv och odödlighet eller Framåtskridandet och Civilisationens
dilemma, så sker det med en friskhet och originalitet, en satir och
en humor, ett allvar och en öppenhet, som göra studiet av hans
bok till en i hög grad intressant och underhållande läsning, även
om man har skäl att sätta ett frågetecken vid ett och annat av hans
omdömen och även om man icke kan fritaga honom från den esprit
de corps, han själv sä strängt bedömer, när det gäller vissa i samband
med världskriget stående frågor.
Även när han behandlar rent filosofiska problem, som i den essay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
