Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2. 6. 1924 - Utrikespolitik och nationellt omdöme - Riksdagens arbetssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 DAGENS FRÅGOR
opinion. Då kommer det att spörjas, med vilket mått av mogen
kritik den allmänna meningen och ej mindre de enskilda svenskar, som
bliva föremål för bearbetning, reagera. Men därvidlag betyder ett
större eller mindre mått av teoretisk insikt ringa, av vikt åter är
den nationella viljan och det mogna kritiska omdömet.
Skall det vara någon mening med talet om neutralas skyldigheter,
måste dessa först och främst åsyfta behovet att i närvarande
lidelsefullt sönderrivna värld få in ett moment av opartisk och kylig
prövning. Den omedelbara praktiska betydelsen härav bör visserligen
icke överskattas, men frånvaron vore ett betänkligt ont, som med
tiden komme att hämna sig för alla. På den punkten ha vi svenskar
en blygsam men viktig uppgift att fylla. Vill man, som det låter
från riksdagshåll, förbättra våra kvalifikationer i så måtto genom
ökad upplysning, är därom endast gott att säga, men mycket skall
så icke vinnas för ett område, som vida mer gäller karaktärs- och
omdömesuppfostran än undervisning. Och noga må man akta sig
att icke direkt motverka det önskliga resultatet genom att kasta in
även utrikespoliska spörsmål i våra vanligtvis blinda och
förblindande partistrider. Dessa äro tillräckligt upprörda ändå, utan att vi
tillföra dem nya hetsande element genom att formligen inbjuda
nitisk utländsk propaganda att rikta sina ansträngningar åt det hållet.
Tisdagen den 20 maj på kvällen utdelades på
kamrarnas bord försvarsutskottets digra betänkande. Det
måste förutsättas, att riksdagens ledamöter, då de två och ett halvt
dygn senare gingo till avgörandet, hade hunnit att omsorgsfullt
genomtränga och genomtänka den stora frågan. Det påstås dock hava
hänt, att t. o. m. utskottets egna ledamöter i utskottsbehandlingens
sista skede förlorat den säkra överblicken över det vidlyftiga
problemkomplexet och särskilt över räckvidden och innebörden av
ändringar och modifikationer som på sent stadium vidtagits. Man vet
ju rentav, att en utskottsreservant råkat ut för malören att i
misshugg slopa en ej så alldeles oväsentlig detalj: det frivilliga
skytteväsendet.
Om sådant händer på ett av de friska träd, som spirat ur
utskottets frodiga mark, vad skall då ej kunna inträffa med den torra
växtligheten i kamrarna? Det får medges, att situationen ställde hårda
krav på den ansvarsmedvetne riksdagsman, som har det anspråket
på sig själv, att han vid en frågas avgörande skall kunna med
någon säkerhet bedöma dess innebörd. Dagen efter
utskottsbetänkandets utdelning hade han att deltaga i ett långt kammarplenum. På
torsdagen vidtog för de flesta utskottsarbetet. Och på fredagen
började den diskussion, som pågick till dess frågan avgjorts,
oåterkalle-ligen avgjorts. Visserligen blir det före det definitiva avgörandet fråga
om sammanjämkning. Men för sammanjämkningen gälla — i varje
fall i praxis — stränga regler: den skall anknyta sig till de av
kamrarna en gång fattade besluten, den lämnar icke tillfälle till ett
fortsatt obundet övervägande av frågan.
Riksdagens
arbetssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
