Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - När svensk allmoge grundade kyrkosamfund i Norra Amerika. Av Söderblom Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA KYRKOSAMFUNDET I NORRA AMERIKA 397
vän Peter Wieselgren, som då var kyrkoherde i Hälsingborg.
Man tänker sig de båda männen i samtal. Säkert voro deras
hjärtan brinnande, och säkert flöt hugsvalelse ur Wieselgrens
hjärtevärme till den känslige och sorgsne vännen. Men säkert
tänkte ingendera på, att den ene skulle för alla tider förbliva
märkesmannen för den väldiga sedliga kamp, som svenska
folket kämpat mot superiet i nykterhetsrörelsen, och att den
andre gick ut för att grunda den största andliga skapelsen
utanför Sveriges landamären.
Färden gick vidare. Var och en föreställe sig dessa de
första utvandrarnas färd över Världshavet, trångt instuvade under
många veckor på segelfartyg. De levde på medförd matsäck,
som icke blott förtärdes utan även förstördes. Vattnet höll sig
icke friskt, varför rödsot och tyfus ofta utbröt; Sjuka dogo, små
barn föddes. Men framåt gick det. Det finns ingen väg
tillbaka. Och där hemma var hemmanet sålt, hemmet upprivet.
Vägen går icke tillbaka. Vad mötte våra utvandrare, när de
äntligen kommo till den andra kusten? Några stannade i östern
och började som arbetare åt andra. Men en del av dem drogo
västerut och blevo nybyggare. Det är dessa som i detta
sammanhang intressera oss.
Två bröder Hedström, som voro varma metodister, äga
betydelse i denna tidiga historia. Den ene var verksam i den
metodistiska immigrantmissionen i New York och mötte därför
de ankommande emigrantfartygen. Den första form av
kristendom, som mötte våra utvandrare var metodismen. Intet under,
att många slöto sig till detta samfund, som redan nu var starkt
och mäktigt. Emellertid hänvisade denne Hedström svenskarna
till sin broder, som bodde i Illinois och hjälpte dem med
jorduppköp där ute i västern, som nu höll på att nyodlas. För
Esbjörn och hans skara gick nu vägen liksom för Erik
Jansarna upp över de stora sjöarna, till Chicago, som vid denna
tid var en obetydlig stad, men redan nu stadd i hastig tillväxt.
Här mötte dem en ovälkommen påhälsning: koleran. Esbjörn
själv sjuknade svårt och blev liggande i Chicago. Sällskapet
fortsatte till det lilla nybyggarsamhället Andover i södra Illinois,
en plats värd att minnas. Dit kom omsider Esbjörn efter, ännu
sjuk och klen* Så snart han kommit, samlade han den lilla
svenska nybyggarskaran till gudstjänst. Han förmådde ej stå
utan satt på en stol och predikade över ordet: »När jag är svag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
