Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Klassisk segelkonst. Av Lennart Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 429
ringa deplacement och sin lätta konstruktion endast i ringa grad. Hårt
väder undveko därför antikens amiraler omsorgsfullt. Att överraskas av
en storm på öppen sjö innebar för dem ofta en större fara än att möta
en överlägsen fientlig eskader. Utrymmet ombord var också synner-
ligen begränsat, varför manskapet för såväl måltider som nattläger nöd-
gades gå i land, varvid skeppen med akterstäven först drogos upp på
stranden. Det antika sjökriget fick därav i viss mån sin karaktär: de
historiskt bekanta sjöslagen utkämpades nästan alltid i närheten av
kusten och voro icke sällan förbundna med strider till lands såsom i de
berömda slagen vid Himera och Mykale.
Krigsskeppen ha på grund av den roll de spelat i den antika
krigshistorien i Kösters bok fått en mycket grundlig behandling, som
dock aldrig förlorar sig i några tröttande specialundersökningar utan
ger den nyare forskningens väsentliga resultat i populär form. Man
märker likväl, att de antika kofferdiskeppen, som för sina färder över
haven använde segel och därför för sin navigering krävde högre ut-
vecklade sjömannaegenskaper, stå författarens hjärta närmare. Med rätta
framhåller han den internationella, på kölar över havet bedrivna handelns
utomordentliga betydelse för det hellenska folkets historiska, sociala och
kulturella utveckling. De fenikiska köpmännen, som i Grekland gjort
sig mindre väl kända, — se t. ex. berättelserna om kvinno- och barnarov
1 Odysséen och hos Herodotos — utträngdes av grekerna från det
Egeiska havets kuster, som de väl icke godvilligt lämnade utan ett och
annat vapenskifte. Såsom en episod från dessa fejder mellan grekiska
och fenikiska armerade handelsfartyg kan man med förf. vara frestad
att tolka en av bilderna på den berömda Aristonothosvasen från 7:de
århundradet f. Kr., ett av de äldsta målade grekiska lerkärl med fabrikan-
tens eller målarens signatur. Det ena av de båda på denna bild återgivna,
i strid inbegripna skeppen företer den fartygstyp, som fenikerna över-
tagit från egypterna, det breda, rymliga lastskeppet med starkt uppåt-
svängd fram- och bakstam och en utkik i en mastkorg, det andra är ett
grekiskt krigsskepp med en rad roddare vid sina åror och ramm, vilket
farliga vapen kunnat påvisas redan på avbildningar av kretiska skepp
från andra årtusendet f. Kr. De på bägge skeppen med samma hoplit-
beväpning utrustade krigarna stå just färdiga att efter ombordlägg-
ningen börja vapenleken, en historisk tidsbild, som bryter den långa
serien av grekiska vasmålningar med ämnen hämtade ur hjältesagan
och mytologien. Det grekiska kofferdifartyget avvek, såsom förf. fram-
håller, till sin allmänna typ högst väsentligt från krigsskeppet och torde
få betraktas såsom en avläggare av det fenikiska handelsskeppet med
dess svängda köllinje. Denna skeppstyp, som ännu i dag i viss mån är
karaktäristisk för segelfartygen, ökar skeppens sjöduglighet, deras för-
måga att uppbära en större segelyta samt lastkapacitet. Triererna åter
med sin långa och smala form voro beräknade för lugnt väder och hade
till förutsättning en på skeppet själv befintlig drivkraft, roddarnas
muskelkraft.
Det torde vara möjligt att bilda sig en tämligen adekvat föreställning
om de antika handelsskeppens storlek. Författaren ägnar ett helt kapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
