Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det jugoslaviska kungadömet. Av Olof Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 OLOF HÖIJER
efter småningom sipprade fram var lika summariskt som fullt
av misstag. Ända till världskrigets utbrott var den allmänna
opinionen villrådig, när det gällde Balkanländerna.
Slovenerna och kroaterna vände sig framför allt mot Adriatiska
havet. De hysa blott medelmåttigt intresse för den del av
Balkanhalvön, som vetter mot den grekiska arkipelagen. Vissa
bland dem frukta, att omsorgen om den östliga delen av
kungadömet tager alltför mycken uppmärksamhet i anspråk. Den
västliga delens intressen skulle härigenom bliva lidande till
skada för den nationella enheten och sammanhållningen.
Serberna däremot, vilka redan ha bittra historiska erfarenheter
bakom sig ävensom en djup känsla av sitt statsmannaansvar,
lägga ingalunda i dagen samma intresselöshet för Egeiska havet,
där Orientens sol lockande strålar. För att leva och kunna
utveckla sig normalt har Jugoslavien absolut behov av en
utfartsport i dessa nejder. Både ekonomiskt och militäriskt är
frihamnen i Saloniki en nödvändighet för regeringen i Belgrad.
Den säkerställer dess oberoende gentemot staterna norr om
Donau och Drava. En hamn vid Adriatiska havet, antingen
på serbiskt territorium eller hos en vänskapligt sinnad makt,
kan aldrig erbjuda samma garantier, emedan havet i fråga blott
är en väldig vik, som lätt kan stängas igen vid mynningen.
Häri ligger skälet, varför 1912 och 1913 den serbiska regeringen
med hela folket bakom sig önskade erhålla en gemensam gräns
med Grekland, vilket blivit herre över Saloniki och nedre delen
av Vardarfloden. Av liknande skäl ville Bulgarien lägga under
sig Monastir och en del av Albanien fram till Adriatiska havet.
Det arbetade både för Österrike-Ungerns och sin egen räkning
genom att vilja skilja Grekland och Serbien samt bliva absolut
herre över alla kommunikationerna i Macedonien.
Bland de jugoslaviska problem, vilka ibland tilldraga sig
allmänhetens uppmärksamhet, utgör frågan om Montenegro utan
tvivel det mest omtalade om ej det bäst kända. Må det först
och främst anmärkas, hurusom landet i fråga ur etnisk
synpunkt är rent serbiskt. Från början av 1500-talet till mitten av
adertonde århundradet styrdes det av metropoliterna i Cettinje.
Redan år 1493 fanns ett jugoslaviskt tryckeri i denna stad. År
1849 undertecknade Peter II och Alexander Karageorgevitj ett
hemligt fördrag om serbernas befrielse. Några år senare, 1865,
avslöts en överenskommelse mellan furst Nikolaus och furst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
