Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - »Yppighets nytta.» Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»YPPIGHETS NYTTA»
AV PROFESSOR ELI F. HECKSCHER
Henrich. Ey, Herre! den störste Dyd er ät lade Pengene
roulere blant Folk.
Jeronimus. Efterdi Du holder det for en Dyd ät lade
Pengene roulere blant Folk, saa låd dem da roulere blant
fattige Folk, saa gi0r jeg.
Henrich. Herre! der er to Slags fattige Folk udi et
Land. Nogle er lade Stoddere, andre er arbeydsomme
Stoddere. De lade Stoddere ere de, som gaaer om og
tigger og ikke vil arbeyde; dem rsekker Herren Haanden.
De arbeydsomme Stoddere ere Skraedere, Skomagere,
Sselge-kiellinger, Makron- og Sukkerbr0dkiellinger,
Leyekud-sker; dem rsekker vi Haanden. Dersom nu alle Folk
levede saa indgetogen som Hr. Jeronimus, maatte alle
slige Folk d0e af Sult. Herren derför ved sine Almisser
styrker Folk i ät betle; vi derimod hindrer dem fra ät
betle. Skal man hielpe Stoddere, saa er det jo bedre ät
hielpe flittige end lade.
Med denna argumentering låter Holberg i Mascarade
betjänten Henrik, »en perfect Lakey-Procurator», försvara sin
unge herres och sin egen nöjeslystnad: med merkanlilismens
klassiska bevis för Yppighets Nytta. Just av denna sistnämnda
fras — dr O. Wieselgren har för några år sedan givit en
upplysande liten redogörelse för idéns litteraturhistoria — betjänade
sig den unge Anders Johan von Höpken, när han som 28-årig
preses i svenska Vetenskapsakademien 1740 behövde en
kampsignal emot en äldre, mer etiskt religiöst betonad
tidsföreställning om lyxens fördömlighet. Det är en patriotisk plikt att
sätta pengar i omlopp, då ge de sysselsättning åt otaliga, medan
samhället berövas sin livssaft, om pengarna få stanna i
kassakistorna. Den stora uppgiften är att bereda arbetstillfällen, och
det gör man genom att ge ut så mycket som möjligt — enligt
Höpkens och andra merkantilisters mening visserligen bara för
landets egna varor — om det också är på lyx och vällevnad.
Sidenvaror måste begagnas för att ge de med så stora kostnader
av det allmänna skapade silkesodlingarna och sidenväverierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
