Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Reklam och nationalekonomi. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 LITTERATUR
alltid övertygande, huru typiska de än äro för »reklamvetenskapen».
Orn avsättningen i följd av inställd annonsering minskades med 10
procent,1 såsom fallet uppgives hava varit för en känd
Stockholmsfirma (s. 17), vet man ej, huruvida firman giorde vinst eller förlust
på denna omläggning av försäljningssättet, innan man får reda på,
huru stor försäljningsavancen var och vad annonseringen kostat.
Författarnas slutsatser härvidlag äro, om ej oriktiga, dock förhastade.
En gemensam överenskommelse mellan alla ledande konkurrenter
i en bransch om begränsning av reklamen skulle måhända göra mera
nytta än de sakkunnigaste råd om skyltningskonst och
propagandapsykologi. Reklamkostnaderna inkräkta otvivelaktigt ofta på
produktionskostnaderna. Om någon tror, att t. ex. en chokoladfirma, som
bedriver den förstklassigaste reklamen, också bjuder den
förstklassigaste varan, behöver han blott kritiskt avsmaka dess fabrikat för att
erfara en livlig önskan, att reklamkostnaderna i stället skulle hava
använts på varan. Men gent emot en reklam av verkligt gigantiska
mått tappar den enskilde bort sin egen insikt och uppfattning. Han
tror mera på den ständigt upprepade reklamen än på sin egen smak.
Gutta cavat lapidem kunde man säga, om ej objektet vore
alltför formbart för att jämföras med sten. Konsten är att dränka allt
självständigt omdöme i en flod av påtvingade meningar. På tusen
vägar strömmar reklamen in över nutidsmänniskan, »binder henne
fastare i sitt nät allt eftersom fackmännen anstränga sig att finna
nya utvägar eller ge de redan kända en ny och mera lockande form»,
utropa författarna entusiastiskt. Offren borde kanske vara något
mindre entusiastiska. Författarnas maning: »säg endast sanningen!»
verkar i detta sammanhang en smula matt.
Långt bättre än av någon enskild affär exemplifieras det sagda av
de krigförandes propaganda under världskriget. Den lyckades
verkligen genom inrlngning, å den ena sidan, och obehindrat välde över
telegrafkablar och världssamfärdsel, å den andra, gent emot
nutidsmänniskans i grunden föga hållfasta skepsis »binda henne fastare i
sitt nät», till föga båtnad för henne själv. Ej ens de neutrala, vilkas
huvudintresse var fri trafik över världshaven, lyckades fasthålla
insikten om sin obestridliga rätt härtill. Obekväma fakta, exempelvis
att världskriget kom till utbrott i det ögonblick, då den ena parten
inringats och den andras sammanlagda resurser voro överlägsnare
än någonsin, sökte man ej utan framgång dränka i en upprörd
opinions svallvågor. Här är naturligen ej fråga om något försök att
utskifta ansvaret för kriget, utan blott om exempel på reklamens
opinionsbildande makt, som visade sig verksammare än både autopsi
och de neutralas påtagliga intresse att ej glömma bort sin egen rätt
till fri samfärdsel med varandra. Inför denna propagandans
syndaflod bli de uti förevarande arbete anförda exemplen helt blygsamma,
och beundran för metoderna dämpas kanske även av andra känslor.
Vi, som blott äro föremål för propagandan, kunna, huru grandios
denna än är, blott ha ett verkligt intresse i saken, att begagna
mindre grumliga källor till vårt skydd, främst vårt sunda förnuft, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
