Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 10 maj 1926 - Rättskipning och offentlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 265
samt den nya förmyntlerskapslagen, varest bland bestämmelserna
rörande processen finnas stadganden om rätt för domstolen att på
parts begäran förordna om rättegång inom stängda dörrar. I
Tryckfrihetsförordningen har dessutom i samband med dessa bestämmelser
införts förbud i vissa fall för publikation av rättens protokoll.
Påfallande är, huru under senaste år inskränkningarna i
rättegångsförhandlingarnas offentlighet mångfaldigats. Offentlighetens prisade
egenskaper att utgöra kontroll å de dömande myndigheterna samt
att stärka folkets förtroende för rättskipningen ha tydligtvis i dessa
fall ansetts böra underordnas andra intressen. Offentlighetens form
har genomgått en snabb utveckling, som hotar att sätta på spel
dyrbarare värden än publiciteten. Pressens entreprenad på allt till
offentligheten hörande har givit denna en helt förändrad karaktär.
Justitieombudsmannen Fröman underströk i sin ämbetsberättelse
1880, vilken gav anledning till lagen om offentlighet vid
underdomstolarna året därpå, med överströmmande värme betydelsen av
rättskipningens öppenhet. Särskilt framhölls vikten av att på allt sätt
underlätta pressrepresentanternas möjligheter att följa målen.
»Pressens tjenare» företrädde de många tusen, vilka ej kunde övervara
förhandlingarna, och pressreferenterna gåve därför bättre än alla
övriga i rättegångssalen närvarande offentlighetens prägel åt
rättskipningen. Vältaligt utvecklade Fröman, hurusom pressens referat,
underställda Tryckfrihetsförordningen, i allo vore att föredraga framför
muntliga versioner av rättegångsförhandlingarna. Genom det tryckta
ordet undvekes »den i löndom smygande lögnen och förtalet», »de i
mörkret vandrande muntliga berättelserna». Otvivelaktigt är, att denna
uppfattning innehåller en god portion sunt förnuft. Ingen må
förneka, att trycksvärtan i allmänhet ålägger sin hanterare band, som
ingalunda besvära den muntlige nyhetsspridaren. Det som står i
tidningen är sant, enligt en utbredd folkmening., och om och när så
verkligen förhåller sig, måste givetvis detta sanna föredragas
framför mer eller mindre dubiösa, efter berättarens art tillrättalagda
muntliga skildringar. Men — och här tillkommer ett men, som under de
senaste årtiondena fått alltmer växande betydelse — det torde vara
av minst sagt tvivelaktigt värde, att åtskilliga av de »nyheter»,
rättegångssalarna ha att uppvisa, nå den allmänna spridning, som
tidningspressen erbjuder.
Pressens enorma utveckling sedan den tid riksdagens
justitieombudsman så varmt förde presspublicitetens talan har givit begreppet
offentlighet en tidigare oanad innebörd. Genom pressens högtalare
tränger nyhetsmaterialet ut till alla bygder dag för dag.
Konkurrensen om själarna bjuder med en viss självbevarelsedriftens
nödvändighet tidningarna att söka komma med så lockande saker som möjligt.
Brottmålsjournalistiken har blivit ett viktigt led i denna pressens
struggle for life. Skildringar av bovstreck och ruskigheter av olika
slag med ty åtföljande hela sidor referat av
rättegångsförhandlingarna äro verksamma dragplåster. Med eller mot sin vilja får
läsekretsen dras in i allehanda timade ohyggligheter. Den intet ont anande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
