Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - 1926 års handelstraktat med Tyskland. Av Christian Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1926 ÅRS HANDELSTRAKTAT MED
TYSKLAND
AV AVDELNINGSCHEFEN I UTRIKESDEPARTEMENTET CHRISTIAN GUNTHER
Under årtiondet närmast före världskriget ägde Sverige
handelsavtal med alla länder av större kommersiell betydelse,
men av alla dessa avtal var det endast ett, som tillvunnit sig
ett mera allmänt intresse, nämligen traktaten med Tyskland.
Anledningen härtill är lätt att förstå. Medan de övriga
handelsavtalen endast innehöllo allmänt avfattade bestämmelser, i regel
innebärande ömsesidig behandling såsom mestgynnad nation, så
voro de två varandra efterföljande tyska traktaterna av 1905
och 1911 byggda såsom tariffavtal, d. v. s. de bundo tullsatserna
för ett stort antal varor vid vissa bestämda belopp. Traktaten
med Tyskland ingrep sålunda direkt i vår tullagstiftning och
detta på två i viss mån olika vägar.
För det första fastlåste den ett antal tullsatser vid en bestämd
höjd och däribland många skyddstullar av stor betydelse för
industrien. Dessa tullsatser kunde icke höjas så länge traktaten
var i kraft, och då de olika delarna av en tulltaxa givetvis böra
stå i ett bestämt förhållande till varandra, kan man säga att
den tyska traktaten fastställde gränsen uppåt för den svenska
skyddstullmuren i dess helhet eller åtminstone utövade ett
väsentligt inflytande på dragningen av denna gräns.
Men dessutom hade traktatfrågan spelat in vid själva
utarbetandet av den autonoma svenska tulltaxan. När förhandlingarna
om 1905 års traktat upptogos, hade Tyskland rustat sig med en
ny tulltaxa, byggd efter systemet general- och konventionaltariff
och uppgjord i direkt syfte att tjäna som förhandlingsbas vid
tarifftraktatförhaiidlingar. Den innehöll sålunda ett stort antal
kamptullar, vilka voro avsedda att utgöra bytesmedel mot
tullkoncessioner i andra länder och lågo på en högre nivå än den,
varvid man av inre näringspolitiska skäl önskade hålla den
slutgiltiga tyska tulltaxa, som skulle uppkomma sedan
tarifftraktaterna blivit slutna. Sverige däremot hade icke gjort motsva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
