Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Arbetslöshet som socialpolitiskt medel - En ny kinesisk stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 239
betarklassen, särskilt för de lägre lagren inom denna, även om den
sannerligen ej medfört ökad belåtenhet, trivsel och stadga utan
tvärtom blivit en av de främsta anledningarna till det växande missnöje
och den brist på stabilitet, som för närvarande utmärker det
engelska samhället.
Tänker man på den inverkan på de rikedomsbildande krafterna
inom ett land, som eit dylikt system med alltjämt ökat antal
under-stödstagare och av det progressiva skattetrycket sannolikt minskad
kapitalbildning kommer att få i längden, måste detta dock komma att
drabba också de samhällsklasser, som helt leva av arbetsinkomst.
Detta må nu vara hur som helst. Det är under alla förhållanden
synnerligen värdefullt att på detta sätt få den verkliga
problemställningen upplagd och slippa att syssla med allehanda diskussioner om
ovidkommande ting. Icke minst är detta att beakta i fråga om den
aktuella arbetslöshetspolitiken inom vårt eget land.
Kinas erkännande såsom ett statsväsen av med de
västerländska makterna fullt jämlik rang är ett av det
ledande nationalistiska sydkinesiska partiets (Kuomintang) främsta
syftemål. Förutsättningen härför är emellertid skapandet av en ny
statsmakt.
Upplösningen av den gamla kinesiska staten kan räknas åtminstone
från Yuan Shi-kai’s död 1916. Den nominella centralregeringen i Peking
har sedan dess utgjort ett byte i faktionernas kamp och dess
fortsatta tillvaro har väsentligen endast berott på dess egenskap att utgöra
Kinas folkrättsligt erkända regering, bäraren av dess internationella
förpliktelser.
A andra sidan är det i viss mån just dessa folkrättsliga attribut
hos Peking-regeringen, som kommit den nationalistiska rörelsen att
betrakta den som ett hinder snarare än ett redskap för Kinas
pånyttfödelse. Allt sedan traktaterna i Nanking 1842 och Tientsin 1858 men
framför allt sedan Pekingprotokollet 1900 (efter boxar-upproret) har
Peking-regeringen alltmera gentemot det nationellt medvetna Kina
tvungits spela den otacksamma rollen av utländska intressens
företrädare. Kampanjen mot »unequal treaties» fick därför också en
naturlig inriktning mot Peking-regeringen.
Kuomintang-regeringens bildande i söder och organiserandet av
Ghang Tso-lin’s mandschuriska regeringsmakt i norr äro båda
företeelser, som i mycket hög grad äro analoga med Angora-regeringens
framträdande i Turkiet 1919—21, dess gradvisa absorberande av
Stam-bul-regeringens funktioner och slutligen även av dess attribut.
Skillnaden är endast den, att i Kina har denna nybildning av
statsväsendet framträtt på tvenne håll, dels i norr från Mukden, dels i söder
från Kanton. Var för sig ha dessa bägge maktcentra numera icke
blott absorberat nästan hela den gamla kinesiska statsmakten utan
även var för sig utbildat en ny sådan, vartill det äldre Kinas löst
organiserade regeringsmakt saknade motstycke.
Detta är det främsta kriteriet på att förutsättningarna för en ny-
En ny kinesisk
stat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
