Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Lärorika rådsförhandlingar i Genève. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRORIKA RÅDSFÖRHANDLINGAR I GENEVE 183
skapliga förhållande mellan nationerna, varpå freden beror.
Medan Ungern alltså begärde rättslig tillämpning av en speciell
fördragsbestämmelse, sökte Rumänien alltigenom »politisera»
frågan och ge den allmäneuropeiska dimensioner.
Tremannakommitténs betänkande till septernbersessioiien 1927
är ett av de besynnerligaste aktstycken nutida politik har att
uppvisa. Det gick nämligen ut på att Rumänien skulle låta sin
domare återinträda i domstolen på villkor, att denna vid sin
realbehandling av tvistefrågan till direktiv toge tre »grundsatser»,
vilka tämligen tydligt innebure tvistens avgörande till
Rumäniens förmån. Ginge Ungern ej in härpå, borde rådet, trots
Trianontraktatens klara bud, förklara sig förhindrat att utse
suppleantdomare. Tredskades däremot Rumänien, skulle rådet
som ett slags straffåtgärd mot Rumänien fylla denna sin
traktatförpliktelse och »vidtaga nödiga åtgärder för att för alla
eventualiteter trygga den blandade skiljedomstolens funktionering».
De tre grundsatserna angåvos ha tillkommit i samråd med
»jurister av hög kompetens», vilka emellertid ej namngåvos. Ehuru
Chamberlain starkt urgerade dessa förslags skyndsamma
antagande, så att han på förut beräknad tid skulle hinna ned till
Cannes, där en lustyacht A7äntade, kunde betänkandet ej utan
vidare forceras fram till avgörande rådsbeslut utan förbehåll. I
stället delgavs det parterna som ett slags förhandlingsbas vid de
nya direkta förhandlingar, som rådet tillrådde parterna att
inleda, och tyska rådsombudet Stresemann antydde lämpligheten
av att, om parterna ej därvid enades, i rättsfrågan om
domstolens befogenhet rådfråga Fasta mellanfolkliga domstolen i Haag.
De besynnerliga förslagen till »sanktioner» mot den tredskande
begrovos i stillhet, och Stresemann kunde utan att möta direkt
gensägelse beskriva resolutionen såsom »rådsrekommendationer,
som icke ha någon för parterna bindande karaktär». I Bukarest
däremot sökte man tolka rådsbeslutet som en fullständig och
praktiskt taget definitiv seger för den rumänska ståndpunkten.
Därför gick det också trögt med de av rådet rekommenderade
direkta förhandlingarna. Omsider antyddes från rumänsk sida
en plan att förnöja optanterna med ett mycket njuggt utmätt
skadestånd, som skulle Mil dem utbetalas av ungerska regeringen
mot att denna sedan finge »ex gra tia» (som en nådegåva)
avräkna beloppet på sin krigsskadeståndsskuld till Rumänien. Till
detta anbud knöts emellertid som oeftergivligt villkor, att Ungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
