Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 26 juni 1928 - Ett steg mot Kinas enande - Den femtionde rådssessionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 DAGENS FRÅGOR
heller ej här komma i fråga. Detta har redan tydligt sagts ifrån.
Samtidigt härmed har emellertid Japan ett tydligt och välförstått intresse att
leva i drägliga förhållanden med de nya kinesiska makthavarna. Man
kan därför vänta att allt inom den givna ramen möjligt tillmötesgående
kommer att visas från japansk sida. Endast ett försök från
Nanking-regeringens sida att draga in även Mandsjuriet under sin direkta
maktutövning skulle på ett allvarligare sätt kunna hota freden mellan de
båda i Östern ledande folken.
Förenta Staterna synas denna gång beredda att lämna Japan i den
Fjärran östern friare händer än tillförene varit fallet. I mycket är detta
välförstått egenintresse. De japanska försvarsåtgärderna i Tientsin och
annorstädes skydda även amerikansk business och amerikanska
medborgare. Vad Mandsjuriet beträffar har U. S. A:s regering för övrigt
redan tvenne gånger (Lansing 1917 och Wilson 1919) tydligt erkänt
Japans »special interests» i detta land, och man synes denna gång i
Washington beredd att acceptera detta läge. Avspänningen mellan Tokio
och Washington är ur allmän världssynpunkt glädjande. Därigenom
underlättas Kinas svåra väg fram till enhet och nydaning.
Den 4—9 juni höll i Geneve Nationernas förbunds
råd sin femtionde session. Någon speciellt
högtidlig prägel hade emellertid ej förhandlingarna. Snarare fylldes de av
vanligt rutinarbete, och på grund av sjukdomsförfall saknades denna
gång både Briand och Stresemann, medan däremot sir Austen
Chamberlain kommit tillstädes personligen. Han uppträdde med en viss
självbelåtet farbroderlig auktoritet, vilken passade rätt väl till de
förmaningsvärv rådet denna gång hade att fylla.
Minst , framträdde denna förmanande ton vid slutbehandlingen av
den mangomskrivna tvistefrågan om kulsprutefyndet vid den
österrikisk-ungerska gränsstationen Szent Gotthard. Lilla Ententens press
hade som bekant ansträngt sig till det yttersta för att blåsa upp
denna episod till en för Mellan-Europas fred hotande fara av
skrämmande dimensioner. På officiellt ungerskt håll däremot har den
alltför utstuderat bagatelliserats och behandlats närmast som en
alldag-lig tillämpning av järnvägsreglementets bestämmelser om förfarandet
med obeställbart trafikgods eller kvarlämnade reseeffekter. Då
beslagtagandet av de mystiska lärarna med förmenta jordbruksmaskiner
ägde rum nyårsdagen och ärendet ej hann upp på rådets
föredragningslista förrän i mars, hade en tillräckligt lång mellantid förflutit
för att ytterligt försvåra varje mera ingående undersökning om
avsändare och adressat, det misstänkta godsets skyddande mot
manipulationer i syfte att igensopa komprometterande spår o. s. v. Vid
rådets marssammanträde föreföll ivern att gå till botten med denna
vapensmuggling ej över hövan stor; de förbjudna varorna kommo ju
från Italien, och liknande transporter från samma håll tyckas ha ägt
rum exempelvis till Rumänien. Å andra sidan förefanns hos flera stater
ett påtagligt intresse att få fastslaget, att vapensmuggling till enligt
fredstraktaterna desarmerade länder medför risk för effektivt ingri-
Den femtionde
rådssessionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
