- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Adertonde årgången. 1928 /
516

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

516 DAGENS FRÅGOR

lingar upptagits mellan de mindre intresserade makterna, tror jag det
vore lämpligt, att Ryssland beträffande de försiktighets- och
försvarsåtgärder, som det anser sig böra tillgripa, icke omedelbart vidtar någon
anordning för en total eller partiell mobilisering av sina krafter».
Innebörden av detta uttalande var, såsom krigsministern Messimy meddelade
ryske militärattachén Ignatiev och Viviani sedan bekräftade, ett råd till
Ryssland att uppskjuta mobilisering och hejda trupptransporter i större
skala. Det var knappast antagligt, att de ryska militära förberedelserna
kunde påverkas av Vivianis välbetänkta råd- När detta nådde
Petersburg, återstod icke många timmar, tills den ryska allmänna
mobiliseringen beslöts. Poincaré säger sig icke ha väntat, att den skulle vara
så nära förestående. Han beklagar, att Frankrikes erinran åsidosattes.
Men han nöjer sig med att beklaga, och han konstaterar utan
invändningar, att Ryssland måste ha häft mycket starka skäl för att sätta sig
över sin bundsförvants uppfattning. Vetskapen om vad saken innebar
synes icke ha eggat honom till någon starkare påverkan på ryska
regeringen. Det är, som om han droge sig därför. Förklaringen torde ligga
i att han fann det vara Frankrikes plikt »att ej bryta en allians, på
vilken den franska politiken i ett kvartsekel vilat och vars brytande
skulle lämna oss i isolering, åt våra rivalers godtycke».

Frankrikes trohet mot alliansen med Ryssland drev det in i
världskriget. Det förelåg inga nya bindande avtal. »Fransk-ryska alliansen
blev (vid Poincarés besök i Petersburg) varken modifierad, stärkt eller
fastare knuten». Ingen hade kunnat vara mera övertygad om alliansens
nytta än Poincaré. Men när han under de närmast förlidna åren arbetat
på att uppliva och stärka den, hade han utgått ifrån att dess yttersta
tillämpning skulle ske, när Frankrikes och icke när Rysslands intressen
fordrade det. I den sak det nu gällde var emellertid Frankrike »mycket
mindre direkt intresserat» än bundsförvanten. Det är tragiskt för
Poincaré att nödgas erkänna detta. Det var nu Ryssland, som drog
Frankrike in i faran. De ännu tillslutna franska arkiven torde kunna ge
bättre upplysningar om hur mycket Frankrike gjorde för hotets
avvärjande. Poincarés skildring ger med all sin vältaliga fredsapologi
närmast det intrycket, att Frankrike åsåg hur krigslavinen rullade fråm
men hoppades på att den skulle hejdas av andras snarare än av dess»
egna insatser. i

Kina har i dagarna krönt sin nödtorftigt återställda
faktiska enhet med en ny konstitution. Den i somras
segrande Kuomintang-rörelsen har härmed direkt gripit sig an det stora
verket att nyorganisera den kinesiska statsmakten.

Tillvägagångssättet avviker emellertid i högsta grad från det hittillls
klassiskt-revolutionära — och lika mycket från de metoder, som 1911
—12 tillämpades av den då halvt segerrika kinesiska
revolutionsrörelsen. Då ville man genomföra den parlamentariska demokratien.
Konstitutionen av den 25 oktober 1913 var också baserad på dess
principer, även om rösträtten av naturliga skäl ej var fullt allmän.
Den republikanska författningen av 1913 blev emellertid som bekant

Partidiktatur
i Kina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:36:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1928/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free