Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Med dubbelguide till Mittens rike. Av Bengt Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR UT
monstrationer av Pekings kulturskatter och underlätta besök i olika och
sevärda orter av riket.
»Det var en afton hos Axel Lagrelius», börjar greve Sten Lewenhaupts
bok. Värden berättade om det upplevda och gästerna undrade, om icke
erfarenheterna skulle komma på tryck. Då värden avvärjde denna tanke,
önskade en av de närvarande sig vara stenograf; han skulle då ha kun-
nat nedskriva minst ett par kapitel av en reseskildring. Lagrelius tog
upp idén; förslagsställaren var både »Sten o. Graf» och vore således lämp-
lig som språkrör. Efter denna uppskakande författarvits gå vi till rese-
berättelsen.
Det är onekligen en dubbelguide. Att dra upp gränsen mellan de
båda herrarna L:s bidrag har väl sina svårigheter som ifråga om all
dylik »bolagslitteratur». Greve Lewenhaupts tidigare till offentlig gransk-
ning framställda arbeten — K. Utrikesdepartementets kalender, hand-
boken »Staternas främste» samt »Traités .... de la Suéde», I-II — ha ju
icke precis lämnat svängrum för någon mera personlig stil. Då anmäla-
ren vågar sig på att i Kinabokens stillsamma humor och milda ironi glatt
igenkänna Sten-Lewenhauptska attribut, kan han sålunda endast åberopa
personliga erfarenheter, utan att härmed vilja förringa resenärens bi-
drag. Omedelbart på Lewenhaupt återgå väl de större miljöskildringar
av topografisk och historisk art, vilka kunnat hämtas ur den i bokens
slut rikligt anförda, vederhäftiga litteraturen. Först genom att förf.
fått tillgång till Lagrelius” dagboksanteckningar och ögonvittnets munt-
liga kommentarier, har emellertid boken kunnat bli det aktuella och
levande dokument, som den är och som motiverat dess titel och den
jag-Lagreliuska form, i vilken den berättar.
Det är en rolig bok. Detta enkla och olitterära adjektiv är, hoppas
man, icke så utlnött, att det icke förmår sprida en omedelbar känsla
av välbefinnande. Lagrelius kom till Peking en hel månad före kron-
prinsparet och läsaren får därför i lugn och ro orientera sig i den gamla
kejsarstaden, innan det officiella programmet tar vid. Man välsignar
inom kort de bifogade kartorna, ty även den mest intresserade skulle
eljest snart förtvivla vid försöken att särskilja icke blott tatarstaden från
kinesstaden, utan portarna Chao Yang Men och Tung Chi Men från
An Ting Men och Te Sheng Men. Det är med de kinesiska namnen som
med mänskorna. Vi tycka, att den ene kinesen ser ut mest som den
andre, och de lära finna våra europeiska ansikten till banalitet lika. Den
omedelbara charmen i de främmande men typiska namnen utspädes
ju en smula i den mån de anhopas, men återvinnes då de till läsarens
båtnad då och då översättas. De ge då genom sin ofta poetiska form
ett starkt intryck av det egenartade tänkande, den uråldriga historia,
den underbara konstnärliga skönhet i Kinas kultur, som väckt Europas
förvåning och beundran, även om det främmande språkliga uttrycks-
sättet ofta har en liten humoristisk biklang för västerländska öron. Till
mycken glädje för läsaren är den nya guidens illustrativa utsmyckning
med ett stort antal ypperliga bilder, av vilka många äro reproducerade
efter fotografier av Kronprinsen. Det ligger i den kinesiska kulturen
något av utsökt stilisering och betagande sirlighet, varom t. ex. Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
