Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Med dubbelguide till Mittens rike. Av Bengt Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578 LITTERATUR
talar på ett ställe i Eckermanns Gespräche. Goethe framdrager bland
flera typiska exempel ett ur en kinesisk roman, i vilken förekom en
flicka, som var så lätt, att hon kunde balansera på en blomma utan att
bryta den. I de tyska efterdiktningar av kinesisk lyrik, som Hans
Bethge under titeln »Die chinesische Flöte» utgivit (rörande vilkas
autenticitet anmälaren likvisst icke kan uttala sig), finner man ett otal
exempel i samma riktning. Även herrarna LL:s Kinabok träffar i
skildringen den rätta tonen, och humor och respekt blandas i lagom
avpassade delar till läsarens vederkvickelse.
Med kronprinsparets ankomst till Peking den 16 oktober började en
tid av intensivt turiststudium och den ena intressanta episoden avlöser
den andra. Det ligger något storslaget över besöket hos Taschi Lama,
en av österlandets andliga furstar, som talade till prinsparet från Norden
om vikten och behovet av brödraskapet mellan människorna. Hur
sönderslitet det stackars Kina självt än är, skall väl även denna oroliga
tid en gång framstå blott som en mellan- och övergångsperiod i dess
ändlösa historia. Att västerlandets barn där tyvärr vid flerfaldiga till-
fällen förtjänat namnet av »de främmande djävlarna» genom sina in-
grepp och ibland meningslösa förstörelser av oersättliga värden, därom
blir man i boken upprepade gånger sorgligt övertygad.
Det är icke meningen att här referera utflykterna till de kejserliga
sommarpalatsen, till Himmelens altare, »Det lyckliga årets», »Det vita
molnets», »Den eviga vårens» tempel och otaliga andra, till Ming-dyna-
stiens gravar och den kinesiska muren. Besök i palats, muséer och
bodar samt måltider med underliga rätter och teaterföreställningar med
manliga »primadonnor» omväxla, och en långväga färd företages till
tempel och munkar i provinsen Shansi. En längre orienteringstur i
Kinas historia är också av särskilt värde, ehuru förf. med en blygsam-
het, som man hos enklare guider förgäves söker, föreslår den eventuellt
ointresserade läsaren att hoppa över ett visst antal sidor. Att våga sig
på kritik är icke lekmannens sak. Anmälaren har visserligen lyckats kon-
statera, att förf. (för övrigt i likhet med Nordisk Familjebok) kallar den
förste Mingkejsaren för Tai Tsu, under det t. ex. specialisten professor
B. Karlgren i den nyligen utkomna Asiendelen av Norstedts Världs-
historia skriver Hung-wu. Men då man får klart för sig, att mannen
först hetat Chu Yan Chang, att Hung-wu är ett s. k. era-namn (års- eller
periodbenämning) och att varje kejsare haft minst ett sådant och ett van-
ligt samt dessutom ett namn efter döden, så avstår man villigt från att
efterleta sanningen. Man börjar fatta vidden och djupet av kinesisk lär-
dom och förstår, att t. ex. den danska konungalängden måste förefalla
kineserna som ett verkligt missfoster av fantasilöshet. Mycket skulle vara
att säga om de store kejsarna Kang Hsi och Chien Lung, av vilka den förre
sympatiskt planerade en encyklopedi i över 5 000 band, men ämnet är
för stort. Anmälaren kan icke underlåta att sluta med en suck av av-
und över det lyckliga land, som fött den framstående målaren Wu
Tao Tzu. Då denne nämligen ville »bestiga draken och bli en gäst i det
Höga», målade han på väggen ett underbart landskap, vandrade se-
dan själv in däri och försvann för alltid.
Bengt Hildebrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
