Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Jugoslaviens statsproblem och den kungliga diktaturen. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Korfudeklarationen — varigenom de serbiska statsmännen
och de österrikiska sydslavernas politiska ledare enades om
samverkan för de nationella idéernas förverkligande — omfattar det
alla de »områden, där sydslaver bo i kompakta massor». De äro
följande:
Serbien 2,7 mill. invånare,
Sydserbien (Gammalserbien med Makedonien) 1,5 mill.,
Bosnien och Hercegovina 1,9 mill.,
Vojvodina 1,4 mill.,
Kroatien och Slavonien 2,7 mill.,
Slovenien 1,1 mill.,
Dalmatien 0,6 mill.,
Montenegro 0,2 mill. invånare.
Detta är de s. k. »historiska provinserna». Mest betydande är
Serbien, landets kärna, med en hundraårig historia bakom sig
såsom från turkväldet frigjord självständig stat. Sydserbien däremot
förblev ända till Balkankrigen 1912—13 under turkarnas
herravälde. Bosnien och Hercegovina ockuperades 1878 av
Österrike-Ungern och annekterades 1908 för monarkiens gemensamma
räkning. Vojvodina, landets kornbod, är ett f. d. ungerskt
provinsområde, Kroatien-Slavonien räknades till den ungerska riksdelen
men ägde begränsad autonomi och lokal självförvaltning.
Slovenien och Dalmatien tillhörde däremot Österrike, det förra som
delar av Steiermark och Krain, det senare som eget kronland. Det
lilla Montenegros historia är allmänt känd.
I alla dessa områden bo väl sydslaver i »kompakta massor»,
och överallt bilda de en klar majoritet (med undantag blott för
Vojvodina, där den endast är relativ). Emellertid har det ej
kunnat undvikas, att en betydande del, omkr. 16 % av landets
befolkning, utgöres av nationella minoriteter: tyskar, magyarer,
albaner, turkar, rumäner o. s. v. Å andra sidan stannade en halv
million slovener utanför, under italienskt välde, där de leva i
förhållanden, som likna tyskarnas i Tyrolen ehuru snarast ännu
hårdare.
Icke heller i religiöst avseende är folket homogent; den gräns,
som år 395 drogs mellan Bysanz och Rom, gick just genom det
nuvarande Jugoslavien och kom sålunda att dela sydslaverna i
två huvudgrupper: grekisk-ortodoxa och romersk-katolska. Av
denna uppdelning äro de två olika alfabeten, det serbo-cyrilliska
och det av katolikerna brukade latinska, ett genom seklerna
kvarlevande ännu synligt yttre vittnesbörd och minne. Därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0539.html
