Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Litteratur
- Norge på Karl Johans tid. Av Eli F. Heckscher
- Wilhelm Keilhau: Det norske folks liv og historie gjennem tiderne. Del. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
NORGE PÅ KARL JOHANS TID
Den rikt illustrerade framställning, som docenten Wilhelm Keilhau
har givit av Norges historia från unionens uppkomst till 1840 eller
ungefär till Karl Johans död (Det norske folks liv og historie
gjennem tiderne, del VIII; Aschehoug & Co., Oslo 1929; 453 sid.,
9 kr. inb.), har ur många synpunkter intresse också för svenskar. I
ämnets tidsbegränsning sammanfaller den nära med Sam Clasons del
av Sveriges historia till våra dagar, och trots att man har
svårt att finna två mer olika författarpersonligheter är det
anmärkningsvärt hur många beröringspunkter de bådas ämnesval erbjuder.
Clasons teckning av Sverige vid sekelskiftet 1800 var det första
försöket att ge en fördjupad bild av samhällsförhållandena vid den tiden,
och docenten Keilhau inleder sin framställning med en proportionsvis
ännu mer genomförd framställning av det norska samhället
omkring samma epok; i väsentligt högre grad än hos Clason utgör det
framställningens tyngdpunkt. Den politiska delen av den norska
framställningen stannar visserligen vid de stora linjerna, i motsats till
vad fallet är med den svenska; den blir därigenom också lättare
att följa.
Vad först denna politiska del beträffar, måste jag på grund av
brist på kompetens yttra mig i all korthet. Bristen på detaljerade
hänvisningar gör det omöjligt för en icke-fackman att bedöma om
nya källor kommit till användning; det enda man därvid fäster sig
vid är att depescher från franska sändebudet i Stockholm de Rumigny
flitigt åberopas. Så egendomligt det kan låta är Karl Johan nästan
bokens hjälte; förf. framhåller hans förtjänster snart sagt på varje
punkt; det gäller sålunda icke blott hans utrikespolitiska
omdömesgillhet, där hans överlägsenhet över både svenska och norska rådgivare
är självklar. Tvärtom prisas hans vilja att tillvarataga norska
intressen, när de åsidosattes av norrmännen själva, såsom i fråga om
de dansk-norska biländerna, vidare hans lojalitet och laglydnad, hans
frikostighet och känsla för värden som norrmännen själva borde ha
varit närmast att skydda, som t. ex. när han räddade sådana män
som Wergeland, genom att mot den norska regeringens förslag göra
honom till byråchef och riksarkivarie, och den ruinerade Carsten
Tank på motsvarande sätt, genom att bevilja honom statsrådspension,
samt en mängd affärsmän i svårigheter genom stor långmodighet i
kreditgivning, när Norges bank slog dövörat till för alla hjälpaktioner
i den svåra krisen på 1820- och 1830-talen. Dr Keilhau går så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Feb 26 19:03:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1929/0548.html
