Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Akademiska befordringsreformer. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMISKA BEFORDRINGSREFORMER 171
kan och bör yttra sig om är huruvida proceduren som sådan
har varit av den beskaffenheten, att den ger förhoppning om
att de relevanta synpunkterna också komma till sin rätt. Men
detta bör ses i sammanhang med vårt akademiska
befordrings-system som helhet.
I sin grund är systemet säkert gott. De som i likhet med mig
ha haft tillfälle att på nära håll se tillsättningsproceduren i våra
skandinaviska grannländer ha icke kunnat undgå slutsatsen att
den prövning som ägnas de sökandes kompetens är mycket
allvarligare i Sverige. Genom att varje sakkunnig tvingas att på
sitt personliga ansvar motivera sitt yttrande om de sökandes
vetenskapliga insatser, uppstår en helt annorlunda fördjupad
prövning än när ett kollegium resonemangsvis skall ta ståndpunkt
till arbeten, som medlemmarna ej ens alltid ha läst med
tillräcklig omsorg; det blir i det senare fallet utrymme för större
godtycke än i det förra. Snarast kan man undra, om ej våra
på professorsstolar placerade vetenskapsmäns tid tas alltför
mycket i anspråk av detta slags sakkunniguppdrag, ty medan
det upptar deras tid, försummas nästan undantagslöst deras
akademiska undervisning, och det kanske ej är så helt med deras
vetenskapliga produktivitet under den tiden heller. Utan att något
eftersattes i samvetsgrann prövning borde det också kunna räcka
med något kortare utlåtanden än de numer vanliga och med
begränsning till de sökandes mer vägande arbeten.
Att också sakkunnigutlåtanden av svenska vetenskapsmän lida
av stora mänskliga svagheter är visserligen oförnekligt, och det
vore mycket frestande att belysa det med färska exempel. Men
den frestelsen måste besegras, ty trots allt förefaller det
omöjligt att skapa en mer opartisk och samvetsgrann prövning än
den som skapas av namngivna vetenskapsmäns motiverade
utlåtanden. Det enda som på den punkten återstår att göra
förefaller gälla urvalet av sakkunniga.
Ingen förnekar att nuvarande praxis i detta hänseende lämnar
mycket övrigt att önska. Det är två tendenser som därvid äro
betänkliga. Den ena gäller lokalpatriotismen, önskan att
framför allt befordra den egna högskolans alumner eller yngre lärare.
Så stark som faran för akademisk inavel också i bästa fall är
i ett land med sex millioner invånare, därtill utan den
cirkulation av studenter mellan universiteten som är oskriven lag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
