Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hundraårsminnet av julirevolutionen. Av Nils Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDRAÅRSMINNET AV JULIREVOLUTIONEN 559
nistären Polignac sitt förtroende. Karl X:s replik blev att
tillsvidare inställa representationens sammanträden. Då hans avsikt
i alla fall var att anställa nyval till deputeradekammaren, hade
det bort ske genast, utan att lämna oppositionen tid att samla sig.
Men Karl X ägde den fatala böjelsen att trots den envisa, sega
och ensidiga inriktningen av sin karaktär ideligen uppskjuta de
beslut, som likväl måste fattas från de oryggligen givna
förutsättningarna. Först den 16 maj upplöstes deputeradekammaren.
Då hade vinden ökats i oppositionens segel. I Paris var
stämningen så gravallvarlig, att folket glömde att skratta, då det
putslustiga gammalmodiga kungaparet från Neapel, en dublett av den
Bourbonska dynastiens skröplighet, drog genom staden i högtidlig
procession. När militärexpeditionen till Algier nu företogs,
brännmärktes den på sina håll som en drängtjänst åt
merkantila intressen, medan National betonade, att det var Frankrikes
flotta och ej Karl X:s, som nu skulle utföra stordåd. Själva
denna expedition var ett sorts monument över Karl X:s
besynnerliga politik, dess blandning av storslagenhet och enfald; käckt
och framgångsrikt trotsades därmed Englands motvilja mot
franska kolonialföretag, samtidigt som Karl X för tillfället avhände sig
de elittrupper, som annars kunde ha behärskat Paris, och från
sin sida avlägsnade Bourmont, krigsministern, som besatt en
realistisk sans, vilken kunde kompletterat t. o. m. en Polignacs
främlingskap för maktens realiteter. Genom nyvalen till
deputeradekammaren, som företogos på försommaren, växte nu den
oppositionella majoriteten från 221 till ett 270-tal röster. Spelet var
för andra gången förlorat för Karl X. Intet tvivelsmål om hur
ministären Polignac skulle mottagas av den nya
deputeradekammare, som var kallad att sammanträda den 3 augusti 1830.
»Det finns ingenting så envist som en obeslutsam man, som
väl en gång övervunnit sin obeslutsamhet», säger Karl X:s
historiker, den fulländade franske skriftställaren de la Gorce. Karl
ville varken på förhand kapitulera utan strid eller inlåta sig i
en hopplös parlamentarisk tvist med sina politiska motståndare
om vad han ansåg som sin solklara rätt. Ergo återstod det för
honom blott att bruka denna rätt, sådan han nu uppfattade den,
och i kraft av författningens nyssnämnda § 14 göra rent bord
med alltsammans, med både press och representationsordning.
Söndagen den 25 juli 1830 efter mässan upphävdes alltså i en
kunglig konselj tryckfriheten, upplöstes den nya deputeradekam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
