Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Flygvapnet och kommande krig. Av Gustaf Sergel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om bränsleöverföring under gång i luften och dels slutligen
genom försök att skapa flygplan användbara såväl för
bombangrepp som luftstrid.
I samma mån som jaktplan kunna åtfölja bombplanen mot
operationsmålen eller flygplan av enhetstyp, »luftkryssare»,
ersätta dessa bägge typer, blir situationen förändrad. Ty då
finnes icke längre behov för den strategiskt anfallande att söka
undvika luftstriden. Tvärtom kommer han att på alla sätt
söka få en dylik till stånd. Och medlet härtill finner han
genom att insätta sina angrepp mat sådana mål att fienden
tvingas insätta sina luftstridskrafter till anfallets avvärjande.
Det mål, som därvid närmast kan komma i fråga, är fiendens
flygbaser. Förbli fiendens flygstridskrafter i dem, skall han
krossas genom bombanfall; startar han, skall han besegras i
luften. I bägge fallen har angriparen nått målet: att få till
stånd en avgörande kamp om luftherraväldet.
Men har den underlägsne inga medel att draga sig undan
denna kamp? Två vägar kunna tänkas: basernas skyddande
genom luftvärn eller deras utspridande över stora ytor. I förra
fallet måste angriparen först genombryta luftförsvaret. Är
han tillräckligt stark, skall han lyckas. I senare fallet tvingas
han splittra sina krafter. Här kan angriparen ställas inför
olösbara uppgifter. Ty äro terrängförhållandena gynnsamma,
är det med andra ord riklig tillgång på landningsplatser, så
kan den försvarande breda ut sig och genom omgrupperingar
så hålla angriparen i ovisshet, att han icke kommer att finna
lönande mål för sina framstötar. Det kan då synas, som om
försvararen lyckats att hålla sin »airfleet in being».
Angriparen har emellertid andra medel än anfall mot
luftbaserna för att framtvinga luftkampen, nämligen att rikta sig
mot fiendens huvudstad eller något annat livscentrum. Man
må fasthålla vid, att avsikten ännu så länge ej är dettas
förstörande utan endast att genom hotet framlocka fiendens
flygplan till kamp. Om alltså i det föregående den meningen gjorts
gällande att erövrandet av luftherraväldet ligger inom
sannolikhetens gräns, måste dock framhållas, att detta
luftherravälde icke alltid får fattas i absolut bemärkelse. Herraväldet
kan vara lokalt och temporärt. Den som från början varit
underlägsen kan genom förstärkning eller genom gynnsamma
omständigheter få överhanden, Säkert är blott, att det kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
