Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4. 29 maj
- Dagens frågor
- Lag och rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 29 maj.
Lag och rätt.
Den svenska allmänheten har en smula förstrött mottagit de
allt oftare förekommande budskapen från när och fjärran om
kränkningar av samhällsordningen och övergrepp mot enskilda medborgare.
Man har känt sig säker på, att något liknande icke kunde förekomma hos
oss. Händelserna i Ådalen ha snabbt och effektivt vederlagt denna
uppfattning. Det är ett allvarligt tidens tecken, att oroligheterna i samband
med dessa i och för sig ganska obetydliga lönekonflikter, t. ex. i Halmstad
och Ådalen, varit lika svåra eller ännu värre än 1917 års hungerkravaller.
Det är svårt att värja sig för den farhågan, att även i vårt land
rättsordningens styrka är på väg att undermineras.
Man har på arbetarehåll sökt isolera den olycksaliga händelsen med de
fem dödsoffren från dess sammanhang med vad som i övrigt inträffat.
Men man får icke glömma, att innan ett hårstrå kröktes på
demonstranternas huvuden, hade dessa under en hel dag oavlåtligen trotsat
ordningsmakten, ja, utsatt de arbetsvilliga för en hänsynslöst grym tortyr. Det är
härvidlag tämligen likgiltigt, vad för slags folk dessa misshandlade voro,
ty de borde i alla fall ha haft rätt till det skydd, som lagen icke nekar
ens den värste brottsling. När den socialdemokratiska och kommunistiska
pressen ingår på vidlyftiga deduktioner för att visa, att militären och icke
folkmassan först börjat skjuta, är detta endast ett sätt att söka komma
ifrån problemet; ty även stenar kunna vara nog så dödliga vapen, och man
förstår mer än väl ordningens upprätthållare, om de efter den föregående
dagens händelser icke hade alltför stor tilltro till demonstrationernas
»fredliga» karaktär. Att rättsordningen skall upprätthållas med alla till buds
stående medel och att inga fredlösa få ställas utanför dess skydd, det är
principer som aldrig få uppgivas, krav på vilka ej en hårsmån får
avprutas, om det svenska lagsamhället skall äga bestånd. Och det är
karakteristiskt för huru lätt man på vissa håll har att glömma detta, när
i det socialdemokratiska huvudorganet om demonstrationerna i Stockholm
läsas sådana ord som dessa: »Även om man måste säga, att konstaplarna i
allmänhet uppträtt försynt efter given order, så kom det vid ett par
tillfällen till sammandrabbningar, vilka bort kunna undvikas. Så var t. ex.
fallet vid sillénarnas eftermöte på Norra Bantorget, där det faktiskt
endast behövts, att polisen avlägsnat sig, för att torget skulle ha utrymts i
en handvändning.» Man får dock hoppas, att detta är en tillfällig lapsus
och att icke poliskonstaplar liksom arbetsvilliga i allmänhet betraktas som
arbetareklassens fiender, vilka genom sin blotta närvaro skulle hetas
framprovocera laglösheter och övergrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0196.html
