Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Ledareskap och partisammanhållning. Av Observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDARESKAP OCH PARTISAMMANHÅLLNING 217
att ett parti icke genom en onödig söndring dekapiterar sig
självt utan i tid beaktar faran av ideliga luckor i
slagordningen. Det är icke kadaverdisciplin som fordras, utan en även
å det politiska stridsfältet oundgänglig manstukt, vilken väl
kan tillstädja utrymme åt personlighetens rätt.
Söker man tränga problemet närmare inpå livet, har man
svårt att värja sig för uppfattningen, att kärnpunkten främst
är att söka i ledarefrågan. Den samlande och dominerande
vilja, som justitierådet Trygger på sin tid utgjorde, synes hos
den åldrige universitetskanslern Trygger ha något förflyktigats.
Om den politiska talang och den intellektuella resning, som han
besitter, kunna icke delade meningar råda. Men hans röst har
förlorat något av sin gamla klang. Det hörde en gång till
evenemangen att gå till riksdagen blott för att lyssna till hans
replikskiften med vänsterpartiernas bästa debattörer, och hans
stämma gav ofta genljud över hela landet, också då han
orädd-hågad och utan dagtingan kämpade mot den populärare
meningen. Men den man, som redan på 90-talet i främsta
ledet förde konservatismens talan och som en tid kring
världskriget stod som den svenska högerns mest framträdande
personlighet, kan icke på 1930-talet vid snart 75 år väntas göra
sin insats såsom en av den »demokratiska» högerns främsta
stridsmän. Om ett motsatt förhållande rådde, skulle detta
innebära en konjunkturinställning, som strider emot det förflutna
hos denne idéernas och principernas rakryggade väktare. Ingen
vill klandra hr Trygger för att han icke på ålderns dar inlett
någon folklig kurtis å la England eller Amerika. Beklagligt
är blott, att den i bästa mening förnäma tillbakadragenhet,
som förr ansågs comme il faut i vår reserverade nation,
numera icke längre är möjlig för en ledare av ett stort modernt
folkparti. Att uppehålla kontakten med väljarna ter sig numera
som en naturlig förutsättning för den nödvändiga växelverkan,
i vilken ledare och meningsfränder måste stå till varandra.
Företeelsen må bedömas olika, några må föreställa sig sitt
ledareideal som en övermänniska, vilken då och då nederstiger till
hopen för att göra sina hänförande diktamina, verkligheten
dispenserar dock näppeligen numera någon ledare från
önskvärd rapport med vidare folklager utan att detta i längden
medför sina återverkningar.
Men den påtagliga isoleringen är icke något särmärke för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
