Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - Krisen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 " DAGENS FRÅGOR
naderna under de två senaste åren nedgått med 11V2 proc. Valutakaos
skulle väsentligt ökat deras antal och nedpressat understödens köpkraft
ined 20, kanske 50 proc. Med mycken skärpa vände man sig även mot det
upphetsande slagordsargumentet, att hela krisen blåsts upp för att »komma
åt arbetarna» och att arbetarpartiministären fallit offer för en gigantisk
»bankintrig». MacDonald liknade arbetarorganisationernas botemedel mot
det onda med försök att kurera en plötsligt påkommande
blindtarmsinflammation med vegetarisk diet, och sir Herbert Samuel yttrade, att angreppen
mot bankerna voro ett rent nonsens, jämförligt med försök att skjuta
skulden för det kyliga augustivädret på termometern.
Ministären MacDonalds fall åskådliggör klart, huru lätt socialistiska
partidoktriner och krav på kadaverlydnad råka i konflikt med ekonomiska
lagar och nationella livsintressen. Den lokala partistyrelsen i MacDonalds
valkrets, Seaham, tvekade ej att av honom kräva omedelbar avsägelse av
det underhusmandat, som är förutsättningen för hans ämbete som
regeringschef. Självklart är, att MacDonald vägrade att efterkomma
deserteringsordern; han vädjade till valmännen vid nästa allmänna val, men
tvivelaktigt är, om han då kommer att låta uppställa sig som kandidat för
valkretsen Seaham. Thomas ställdes inför valet mellan sin ministerpost
och fortsatt anställning i järnvägsmannaförbundets tjänst. Då han valde
att kvarstå i regeringen —- under förklaring, att han eljes skulle anse sig
själv som »feg stackare och fähund» — indrog man den pension, till vilken
lians tjänsteår berättigade honom, och man ansåg sig förmodligen’ därmed
ha givit »förrädaren» hans välförtjänta straff. Smärtfriast av de tre kom
Snowden undan. Han delgav valmännen i Colne Valley, liksom han långt
fore krisens utbrott delgivit premierministern, sitt av tvingande hälsoskäl
dikterade beslut att ej vid nästa val uppträda som kandidat till något
underhusmandat, och svaret blev en i hövliga ordalag avfattad
avskedsskrivelse med tacksägelse för hans tjänster i gången tid. Här och där
tyckas ute bland arbetarväljamas djupa led de senaste dagarna vissa
tvivel yppats om riktigheten av organisationsledningarnas politik, och
möjligt är ju, att sådana stämningar i någon mån kunna komma att dämpa
den klasskampkaraktär, som Henderson och fackföreningsledaren Citrine
tyckas ha ämnat ge oppositionens valrörelse. Det första manifestet anslog
emellertid oförtydbart klasskamptonen, och den nya partiledningens kända
iver för intimare samverkan med partiets vänsterflygel pekar i samma
riktning. Vad åter de konservativa angår, så har Baldwin med all
önskvärd tydlighet bebådat, att kravet på tullar kommer att intaga främsta
platsen på deras valprogram.
l den resumé av Snowdens förslag till »nödbudget» som vid
pressläggningen är känd, fäster man sig framför allt vid meddelandet att det deficit,
som måste täckas vid beräkningarna för nästa års budget., nu anslås till
170 milj. pd. st., medan The May Report stannade vid 120 milj. Hålet i
det löpande årets budget trodde man skulle uppgå till 50 milj.; det befanns
nu vara 74,7 milj., beroende på genom depressionen minskade
statsinkomster och till följd av Hooverplanen uteblivna skadeståndsmedel från
Tyskland. Besparingslistan följer i stort sett May-betänkandets förslag.
Bland nya skatter märkes höjning av inkomstskatten från 4 V2 till 5 pence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
