Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 14 mars 1932 - Gustav Adolf och Livland. Av Ragnar Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 RAGNAR LILJEDAHL
Salomon Henning, inleder sin 1590 i Rostock tryckta livländska
krönika. Han skriver: »Es lst niemand heimlich öder unwissend,
das der Moscowiter anfangs her und in allewege, ein Erbfeind
dieser Liefländischen Landschaf ten, jawohl der gantzen
Christen-heit gewesen.» Henning ger härmed uttryck åt sin samtids
reaktion inför den. livländska ordensstatens nndergång och den
oerhörda ödeläggelse, som Ivan IV:s tartarhorder vållade, vilka
från 1558 under mer än ett kvarts sekel upprepade gånger
översvämmade Livland. Hans påstående, att Moskva vore
fiende icke blott till detta land utan även till hela den latinska
kristenheten, är en tankegång, som, om den än under fredliga
tider halvt glömmes för och döljes bakom dagens omsorger och
strävanden, likväl, då förhållandena tillspetsas, bryter fram
med samma skärpa. 1800-talet rationaliserade Rysslands
expansionsdrift, för vilken tyska professorer funno formeln:
»Dräng zum Meer.» I våra dagar är »bolsjevikfaran» ett av
uttrycken för det obestämda hot, man tror sig skönja. Det är
emellertid tämligen likgiltigt under vilka benämningar, man
söker få detta gripbart. Främlingskapet inför Ryssland och
känslan av att detta land representerar en fientlig värld, dit
alla strävanden att slå bryggor till slut visat sig gagnlösa, är
det centrala. Självfallet innebär det en otillbörlig förenkling
att endast se Livlands historia ur aspekten av landets
motsättning till Ryssland. Å andra sidan ger Livlands egenskap av
gränsland i alldeles speciell mening en ofrånkomlig enhet i
mångfalden av dess livsyttringar. Onekligen var landet, sedan
det genom tysk kolonisation i början av 1200-talet definitivt
dragits in i den latinska kristenheten, denna världs yttersta
utpost mot östra Europas okända och barbariska folk.
Kolonisationen var emellertid även ett uttryck för Västerlandets
försök att utnyttja dessa folks, som man föreställde sig, stora
rikedomar. Livlands uppgift blev tvåfaldig, dels skulle det
vara en förmur mot, dels en infart till österns värld. Denna
dubbla inställning, präglad av idealism och förvärvslystnad,
var signifikativ för ordensstaten, där korsfarartankar och
köpmannaegoism räckte varandra handen.
Den kaotiska partikularismen i det tyska riket återspeglas
i än mer utpräglad gestalt i den livländska ordensstaten. Alla
försök att åstadkomma en samverkan inom det lösa förbundet
av orden, fyra stift och de tre till Hansan hörande städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
