Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 12 maj 1932 - Reagera! Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REAGERA! 125
och att det är trevligt att ingen av ett sällskap skall behöva
»uppoffra sig» genom att dunka dansmusik på klaveret. Men
den stora musiken, som serveras i skivor, blir lätt nog’
profanerad. »Den skivan ha vi hemma», sa’ frun till sin man, när
hon hörde Dön Juan på Operan.
Vi ha inte samma respekt för den, som då den utföres av en
levande människa i vår egen krets. Någon tar sig för att låta
högtalaren återge en symfoni. Man lyssnar ett tag, så börjar
man prata, konversationen är i full gång, symfonien fortsätter
för döva öron, till dess någon irriteras av dess hinderlighet för
samtalet och slår ifrån apparaten mitt i en sats. Den mekaniska
musiken, som ständigt är att ta på hyllan eller ur luften, kan
icke ge oss fest och andakt på det riktiga sättet. Och var och
en vet, hurusom den levande dansmusiken är förmer än den
apparaterna ge oss. Man har talat mycket illa om pianoklink
— men är icke högtalarvrålet sjufalt värre! Och den
förkättrade musikaliska dilettantismen verkade i många fall skolande
och fördjupande på sinnet, både hos de spelande och de
lyssnande. Det har varit pinsamt att bevittna hur till och med i
musikens gamla hemland Österrike zittran i Alpbyarna blivit
utträngd av den mekaniska musiken under loppet av de sista
tio—tolv åren.
Vad skall man göra åt detta? Filmen, fullkomnad till
ljudfilm, fortsätter sitt segertåg. Grammofonskivorna tillhöra för
många nära nog livets uppehälle och nödtorft. Radion är något
storartat och det bästa botemedlet mot »tråkigheten på
landsbygden». Inte kan man ifrågasätta att sätta stopp för
användningen eller utbredningen av dessa uppfinningar? Helt visst
icke. Vi skola ej söka komma dem till livs, men vi skola ta upp
konkurrensen med dem. Vi skola ta vara på de möjligheter,
som finnas, att förnya sinnet för musiken bland folket, också
bland de breda lagren. Den, som har lärt känna en anstalt som
den folkliga musikskolan i Arvika, har visshet om, att här en
viktig väg till andlig folkuppfostran öppnat sig.
Med rätta framhåller dess ledare betydelsen av att folkets
ungdom får stifta levande och förtrolig bekantskap med
musikens stormän och största skapelser. Den föres på denna
väg upp i sfärer, dit den näppeligen kan hinna på någon annan.
Den vinner andel i det största. I Finland har man en liknande
folklig rörelse på det dramatiska området, vilken vunnit stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
