Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hur utnyttjas vår levande försvarskraft? Av Sven Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Carlsson
Årsklasser
l:a—2:a 8:e—10:e ll:e—15:e
Outbildad (delvis utbildad) reserv Inkallade värnpliktiga (för de
krigsor-ganiserade förbanden) Utbildad reserv (ersättning m. m.)
Utbildad reserv (krigsindustri m. m.)
Outbildad reserv (ersättning, ev. ny formationer)
Behovsprincipens tillämpande medför, i förhållande till
till-gångsprincipen, att ett betydligt större antal årsklasser måste
tagas i anspråk för att tillgodose behovet vid en krigsorganisation
av viss omfattning. Förfaringssättet är därför vid krigstillfälle
ofördelaktigt ur såväl social som militär synpunkt. I fredstid kan
det vara förenat med vissa fördelar, särskilt med hänsyn till
kostnaderna.
Man kan emellertid icke påstå, att några verkliga
behovsberäkningar lågo till grund för kategoriklyvningen enligt 1925 års
härordning — det var snarare freds- än krigssynpunkter, som blevo
utslagsgivande. Däremot måste erkännas, att
värnpliktsuttag-ningen enligt försvarskommissionens härordningsförslag är
grundad på mycket noggranna behovsberäkningar. Den årliga
uttagningen till armén på i runt tal 25,000 värnpliktiga i linjetjänst
svarar mot den krigsorganisation, vars personalstyrka här ovan
har skisserats. I förhållande till 1925 års härordning innebär
uttagningen en ökning med omkring 1,900 man. En
värnpliktskontingent av 25,000 man för armén motsvarar, enligt
försvarskommissionens beräkningar, en totaluttagning av icke fullt 35,000 man
för bela försvarsväsendet.
Vid en jämförelse mellan 1925 års härordning och
försvarskommissionens förslag får man emellertid icke heller förbise
befolkningsfrågans läge vid båda tillfällena.
1925 förelåg intet tvång att ur befolkningssynpunkt minska
värnpliktskontingenten. Det utslagsgivande var, att man icke
ansåg sig behöva taga den levande försvarskraften i anspråk i större
omfattning än som skedde. Teoretiskt sett kan detta synas vara
fullt riktigt. Emellertid band man sig härigenom för en viss
storleksordning på krigsorganisationen icke endast för den närmaste
tiden iitan för en avsevärd tid framåt. Statsmakterna kunna
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
