Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - Kulturinternational contra folkhat. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
vetenskapens, litteraturens, konstens internationaler skulle hålla
bättre mot det politiska livets törnar än arbetarnes gjorde. Deras
ledare och medlemmar — kulturpersonligheter — böra anses äga en
förmåga av överblick, som förpliktar till vidsynthet och lidelsefri
humanitet även i kritiska situationer. Och den som vunnit vänner
inom ett folks kulturella kretsar torde med utgångspunkt i denna
vänskap ha möjlighet att värdera de goda sidorna i respektive
natio-nalkaraktär och ha dessa i minne även i situationer, då de mindre
gynnsamma egenskaperna genom omständigheternas makt träda i
förgrunden. Detta att kulturellt högtstående personligheter i de skilda
länderna den civiliserade världen runt, och detta i stort antal, känna
sig som kamrater och vänner, medlemmar av en enda gemenskap,
borde kunna vara en utgångspunkt för övervinnande av fiendskap
mellan folken och strävandet att på fredlig väg lösa uppkommande
mellanfolkliga tvister. Ett stort ansvar påvilar en var, som genom
bildning och ställning kommit att tillhöra denna allmänfolkliga
gemenskap. Om det ej kunnat undvikas att staterna och dess regeringar
kommit i motsatsförhållande till varandra, åligger det de
kulturbärande kretsarna att med all makt arbeta på att den officiella
politiska disharmonien ej kommer att beledsagas av ett ömsesidigt
folkhat, som i de flesta fall är överilat och omotiverat och som, om det
än ofta nog visar sig vara lika hastigt nedbrunnet som snabbt
uppflammande, är ett kulturfolk ovärdigt och kan lämna efter sig märken
i folksjälarnes djup.
Man har anledning att besinna detta i våra dagar, då man på
folkmöten och i pressen obehärskat uttrycker en av en pinsam
dagssituation vållad harm mot ett av vår världsdels äldsta ocli mest betydande
kulturnationer. Må man uttrycka sitt fördömande av den politik, som
den italienska regeringen för, och av övergrepp, till vilka dess
krigsmakt eller medlemmar av densamma kunna göra sig skyldiga. Men
må man låta detta vara detta och icke i vredesmod överösa det
italienska folket såsom sådant med tarvliga skymford. Det är
upprörande att bevittna, huru högtbildade personer icke neka sig att i tal
och skrift såsom invektiv mot italienarna använda uttryck som syfta
på att en del av landets fattiga befolkning söker förtjäna sitt bröd
med att spela positiv eller sälja billiga gipsfigurer. Om detta sker på
det färska trädet, det vill säga genom dem soin ha Italien, dess stora
konstnärer i det förgångna, dess glada och vänliga folk i nutiden, att
tacka för oändligt rika och vackra upplevelser, vad skall man då
vänta av en enkel publik med trångt hemmasvensk syn på världen?
Vi må intaga vilken ståndpunkt vi vilja till konflikten Italien—
Abessinien, till Nationernas förbund och sanktionspolitiken, låt oss
icke glömma att vi vunnit goda vänner bland italiensk kulturelit, att
vi mött en okonstlad välvilja och trofasthet av italienska tjänare, att
vi rönt gästfrihet och förtroendefull hjärtlighet bland italienska
bönder och arbetare. Därför att landet förts in i ett olycksaligt
kolonialkrig har nationen icke förändrat väsen och hjärtelag. Krigsdånet
skall lägga sig. Vad kriget då kan ha fört med sig av sorg och olycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
