Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Klasskampens avskrivning. Av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
icke minst arbetarnas frihet reduceras till ett minimum? Eller skall
den visa sig1 vara i stånd att hålla de »radikala» strömning-ar na
tillbaka? leke minst för många fackföreningsledare är den frågan i
våra dagar aktuell, och det är påfallande, hur ofta man just inom
denna kategori stöter på en moderation och ett dogmfritt
verklighetssinne, som stå i den bjärtaste motsättning icke blott till den
kommunistiska våldspolitiken på arbetsplatserna, utan även till vår
sittande nådiga regerings rosenrött myrdalsfärgade
skrivbordskonstruktioner.
Redaktör Stefan Oljelund i Ny Tid hör till de fackföreningsmän
som kraftigast arbeta för rimlig lönepolitik och facklig
ansvarskänsla. Hans varma intresse för arbetarnas materiella och kulturella
välfärd omvittnas av hans livsgärning, och trots all återhållsamhet
i omdömena förblir ban en pålitlig representant för de svenska
industriarbetarna. Hans ofta kätterska synpunkter anknyta ständigt
till vad han betraktar som arbetarepartens verkliga intresse, och däri
ligger icke deras minsta värde. leke minst ur allmänt samhällelig
synpunkt är det utomordentligt lyckligt, att Oljelund inom
arbetarrörelsen framför den kritik, utan vilken alla riktningar antaga en
pinsamt sekteristisk prägel, och att han trots motstånd och
svårigheter icke tröttnar på sitt arbete. Upprensningen inom Göteborgs
arbetarekommun — till stor del just hans verk — visade också att det
icke hade varit förgäves.
I en liten skrift med titeln »Arbetarna och företaget», utgiven på
Kooperativa Förbundets förlag, har han senast framfört några
synpunkter på arbetskraftens roll i produktionen. Boken kan
rekommenderas som läsning både åt dem, som i socialismen se ett den nya
tidens evangelium, och åt dem som betrakta fackföreningarna och
snart sagt även industriarbetarna endast som djävulens uppfinning.
Det är mycket svårt att där finna några spår av socialism —
betecknande är det utförligt motiverade påpekandet av »att motsättningen
mellan kapital och arbete i grunden existerar, antingen vi ha en
privatekonomisk, statlig, kommunal eller t. ex. kooperativ
produktionsform» — och framhållandet av att »höjd köpkraft kan icke trollas
fram» bär vissa spår av att vara myntat på hr Wigforss’ krispolitik.
Men boken står också helt avvisande gentemot det slag av borgerlig
åskådning, som åsyftar att vrida klockan tillbaka till åren omkring
1909. Tankegången är klar och logisk. Författaren har en mycket liög
tanke om fackföreningsrörelsen som sådan; han tillerkänner dess
arbete huvud förtjänsten av att arbetarklassens materiella och
kulturella standard under de sista fyrtio åren höjts till en i stort sett
tillfredsställande nivå. Fråga är väl rentav, om han icke här i viss mån
är böjd att överskatta betydelsen av organisationens insats. I
nuvarande läge, menar ban däremot, gäller det att i någon mån
omorientera hela arbetet. Löneaktioner bli naturligtvis fortfarande i viss
utsträckning nödvändiga, bl. a. för att bevara de vunna fördelarna.
Men de få icke göras till huvudsak. De stora företagen ha i
allmänhet redan förmåtts att lämna så stora förmåner som motsvarar deras
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
