Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysk historieforskning i brytningstider. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tysk historieforskning i brytningstider
Barrès och Manras. Man kan i sammanhanget anteckna, att en
man av samma krets, den just i år bortgångne historikern
Bainville, i likhet med Frank mottagit starka impulser från Treitschke.
Franks häftiga angrepp i Völkischer Beobachter uppkallade
alltnog Meinecke till ett svar i Historische Zeitschrift, ett starkt
personligt men alltigenom värdigt svar, som vida omkring väckte
en känsla av att motsatsen inom tysk historieforskning
tillspetsats på ett kritiskt sätt, trots de praktiska jämkningar i ett och
annat som man icke hade kunnat undgå att se under närmast
föregående tid. Som Onckens vän sedan många år betygade nu
Meinecke sin oinskränkta tillit till hans forskarkaraktär och lians
patriotiska sinnelag. Hans egen germanska uppfattning av
rättvisa, heder ocli trohet nödgade honom att tala rent ut:
anklagelserna mot Oncken vägde fjäderlätt. Väl måste man erkänna,
utvecklar Meinecke, att själva den »symbios» av vetenskap och
politik, som för historikergenerationerna från Ranke fram till
Treitschke var naturlig, gått förlorad för efterföljarna; också en
fullföljande, epigonartad forskning kan dock skapa nya värden.
Om Meinecke alltså uttalade sig med mycken anspråkslöshet som
målsman för ett äldre släktled av tyska historiker, så skydde han
å andra sidan icke att sätta fingret på en ömtålig punkt, nämligen
den överraskande ofullständiga kännedom om Onckens
forskarinsats som låg till grund för de ihärdiga angreppen.
Därmed var saken, så vitt jag känner, utagerad till sin publika
sida. Den 66-årige Oncken fick som universitetslärare röna, att
lidelserna kommit i svallning, och tvangs i upprörda former att
träda tillbaka från den professur i Berlin han innehaft fr. o. m.
1S29. Att de nationalsocialistiska instanserna voro beslutna att
föra nya krafter till ledningen inom tysk historisk vetenskap
skulle ytterligare visa sig. Det fram på hösten utkomna häftet
av Historische Zeitschrift saknade Meineckes namn på titelbladet;
efter att i trettiofem år lia förestått tidskriften och förkovrat det
anseende den vunnit under Sybels och Treitschkes tid, var han nu
förhindrad att lägga hand vid dess redigering. Ingen kunde väl
misstaga sig om att han vek för yttre påtryckning; det bör kanske
dock tilläggas, att han, utom det häfte som innehöll kritiken av
Franks »Kämpfende Wissenschaft», bann utge ännu ett häfte i
eget namn. Med tidskriftens nästa band, som f. ö. helt nyss
avslutats, inträdde som redaktör professor Karl Alexander von
Müller i München. Han har rätt länge bildat en förbindelselänk
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
