Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Balkans farliga centrum. Av E. Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. Langlet
mötes från serbisk sida med att benämningen bulgarer för
makedoniska slaver härrör från bysantinarna, som applicerade
språkbruket från Konstantinopels omgivningar, där ordet biügar av
naturliga skäl betecknade helt enkelt »bonde», och utsträckte detta
till att omfatta de slaviska bönderna överallt i riket, varefter det
levat kvar hos grekerna utmed Egeiska havets kuster och i
Makedonien. Och bägge folken hävda, att de makedoniska slaverna
känna sig som respektive serber eller bulgarer.
I själva verket torde makedonierna känna sig som just det,
vartill de uppfostrats. Och man finner därför ej sällan det
egendomliga förhållandet, att en del medlemmar av samma familj
energiskt proklamerar sig som serber och andra lika energiskt som
bulgarer: med familjenamnen sker den enkla lilla förändringen,
att den serbiska ändelsen -itj lägges till eller dras ifrån: och så
får man exempelvis Todorov eller Todorovitj. Personligen känner
jag flera dylika, fall, och man möter dem också i Doolards bok:
»Bröder råkade i slagsmål angående sina anors ursprung. Hennes
egna bröder till exempel...» säger den äldre Mil ja Drangov och
fortsätter senare till svågern: »Vi hör till de där olyckliga
splittrade familjerna, där somliga av medlemmarna påstår, att de är
serber och andra, att de är bulgarer. I vårt fall är det ännu värre.
Jag var den enda, som övergick till exarkatet (bulgariska kyrkan);
alla mina tre bröder är fortfarande anhängare av patriarkatet
(serbiska kyrkan).»
I själva verket är — eller var, skall man kanske numera hellre
säga — den slaviska befolkningen i Makedonien, som Tsvijitj
träffande säger, »une rnasse flottante, sans conscience nationale».
Politiskt och språkligt bildar den en övergångstyp, som kan bringas
över till den ena eller andra sidan allt efter det inflytande, som
just dominerar.
Under senare delen av förra seklet, då Bulgarien, icke minst
finansiellt, åtnjöt Rysslands kraftiga stöd, kunde ett stort antal
bulgariska skolor grundas överallt i det turkiska Makedonien, där
de få kristna skolorna tidigare i huvudsak varit serbiska.
Samtidigt med att ungdomen fick lära sig läsa och skriva bulgariska,
fick den också av unga, nationellt nitiska lärare veta, att den var
och alltid varit bulgarisk. Så blev generationen kring sekelskiftet
i övervägande grad bulgariskt orienterad. Till en början kunde
Serbien, som då var det mindre och fattigare landet, icke ens för-
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
