Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Politik och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Politik och förvaltning
fälliga i anställningsformen givit bråda personskiften eller
fullständiga vaktombyten till resultat. De ofta starkt politiserade
äm-betsuppgifterna i dessa kommissioner öka en regerings frestelser
att däri insätta ur partisynpunkt pålitliga män. När riksdagsmän
i stor utsträckning utsetts till ledamöter, riskeras därmed att
riksdagen flyttar in i förvaltningen eller förvaltningen in i riksdagen.
Samtidigt liar regeringen fått en allt större rätt att bestämma i
rena tillämpningsfrågor, ej blott besvärsvägen utan även och
främst genom anvisningar; regeringen har härvid haft att — som
det heter — följa »riksdagens direktiv» och därigenom starkt ökat
sin maktställning. Gentemot regeringen intar flertalet av dessa
kommissioner en ställning, som ej kan jämföras med de gamla
verkens oavhängighet. I realiteten har på dessa områden insmugit
sig en ej obetydlig grad av ministerstyrelse, alltså just den
förvaltningsform, som riksdagen tidigare med hänsyn till
förvaltningens integritet och medborgarnas rättssäkerhet ej velat
veta av.
En gammal och seglivad företeelse är kommittéväsendet. Den
konservative Geijer yttrade 1828 i prästeståndet: »I varje vrå av
styrelseverket sitter ju en kommitté, med betänkliga miner
stirrande på den stackars rikskroppen. Ej under om patienten själv
skulle börja finna tillståndet ganska betänkligt. Månne ej någon
lisa kunde vinnas, om inga kommittéer på en rund tid
ytterligare finge tillsättas, och de sedan tillsatta ej ytterligare finge
rådpläga vid straff tillgörandes.» Trots sin tillspetsning är
uttalandet för att komma från en sådan man av intresse som det
enklaste receptet. Kommittéväsendets outrotlighet är dock det
bästa beviset för att det fyller ett legitimt behov.
Att praktiska män inkopplas redan på ett tidigt stadium av
en frågas beredning kan vara önskvärt ej blott för att få ett
ärende belyst från av expertis »oförvillade» synpunkter utan
även för att vinna den önskade parlamentariska återförsäkringen.
Ibland kunna kommittétillsättningar motiveras av
önskvärdheten att icke överlasta ett redan arbetstyngt ämbetsverk eller
att anlita annan verklig sakkunskap än den, som vederbörande
verk disponerar. ]Vien ibland kreeras kommittéer utan sådant
nödtvång och med förbigående av vederbörande verk, trots att detta
mycket väl bort kunna prestera den eftersträvade utredningen.
Just nu liknar kommittéväsendet en springflod — precis som för
något mer än ett decennium sedan, då F. W. Thorsson såg sig
756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
