Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Finlands parlamentarism — ett tjugoårsminne. Av R. Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finlands parlamentarism, — ett tjugoårsminne
som de gamla svenska grundlagarna, d. v. s. regeringsformen av
1772 samt förenings- och säkerhetsakter av 1789 tillsvidare förblevo
gällande, dessa grundlagar, vilka ju så utomordentligt kraftigt
hävda den »personliga monarkins» grundsats.
I anledning av grundlagskommitténs offentliggjorda förslag
publicerade undertecknad för tjugo år tillbaka i tidskriften »Det
nya Sverige» en uppsats »Finsk parlamentarism», i vilken det
främst framhålles, att det parlamentariska styrelsesättet
därförinnan knappast i något land proklamerats såsom
författnings-rättslig institution; dess stadfästande såsom författningsrättslig
norm kunde särskilt i kritiska situationer utfalla mindre lyckligt.
Parlamentarismen är och bör till sitt väsen vara en regim med
förmåga att anpassa sig efter skiftande politiska förhållanden;
just därför är det föga välbetänkt att i ett grundlagsstadgande
söka infånga dess väsen. Den politiska ansvarigheten är, såsom
namnet angiver, en politisk grundsats, som icke utan vidare kan
regleras genom ett lagstadgande.
Efter att ha framhållit risken av att ett ytterlighetsparti, som i
folkrepresentationen vunnit en tillräckligt stark position, kunde
bemöda sig att upprätthålla en partiregering, som knappast vore
annat än ett folkrepresentationens verkställande utskott, har förf.
i den ifrågavarande artikeln såsom sin åsikt uttalat, att
förhållandena i Finland knappast erbjöde någon lämplig jordmån för den
engelska parlamentarismens under gynnsamma förutsättningar
fint utbildade teknik; snarare komme den kontinentala
parlamentarismen att tjäna såsom förebild och dess skuggsidor att framträda
i högre grad än dess företräden. Partiherravälde ocli
maktmissbruk, bristande maktbalans och obeständighet inom statslivet samt
brist på ansvarskänsla betecknas i artikeln såsom politiska lyten,
vilka blott alltför lätt kunna komma att känneteckna
parlamentarismen i ett land, där partiförhållandena icke äro uppbyggliga och
där de politiska traditionerna ännu äro outvecklade.
Den politiska ansvarigheten erhöll i överensstämmelse med
kommitténs förslag sin författningsrättsliga sanktion genom den
ändring, som den 31 december 1917 infördes i 32 § i 1906 års
lantdagsordning: »Ekonomiedepartementets i senaten medlemmar,
vilka utses bland personer, som åtnjuta Finlands lantdags
förtroende, äro för sina ämbetsåtgärder ansvariga inför lantdagen, alla
gemensamt för styrelsens allmänna riktning och envar särskilt för
sina egna ämbetsåtgärder.» Stadgandet infördes såsom första mo-
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
