Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Reflexioner kring några norrlandsfrågor. Av Erik Kempe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man får heller ej vara blind för att förbudslagen i vissa
trakter och under vissa konjunkturer — inte minst den nuvarande —
direkt underlättar operationer av s. k. enskilda skogsspekulanter,
som, utan hänsyn till skogsvård och virkesförsörjning på lång
sikt, förvärva talrika bondhemman, avverka skogen till gränsen
för vad skogsvårdslagstiftningen medger och sedan realisera
fastigheterna. I saknad av konkurrens från de kapitalstarka bolagen
få hemmansägarna sämre betalt, samtidigt som omvårdnaden om
skogen blir eftersatt.
Vad därefter den s. k. vanhävdslagen beträffar, har den enligt
min uppfattning verkat uteslutande till gagn. Den vanskötsel av
jordbruk, som en del bolag låtit komma sig till last, kan under
inga förhållanden försvaras, och samtidigt har lagen i hög grad
bidragit till den socialt lyckliga utvecklingen, att bolagen sålt
sina arrendegårdar. Den obenägenhet härtill, som kunnat
förspörjas främst i Bergslagen och södra Norrland och särskilt när
det gällt gårdar belägna inom större, sammanhängande
skogskomplex, har lyckligtvis icke fått råda inom mellersta och norra
Norrland, där avvecklingen av arrendegårdarna nu till allra
största delen är genomförd.
I närvarande stund torde det viktigaste problemet för den
norrländska träförädlingsindustrien vara frågan om
råvaruförsörjningen. När de norrländska skogarna vid 1800-talets mitt började
exploateras, utgjordes dessa landsdelar nästan helt av ett
urskogsområde med en abnorm sammansättning i fråga om
åldersklasser och dimensioner. Gammal grov skog utgjorde en
oproportionerligt stor del av virkesförrådet och täckte de största
arealerna. Inom stora delar av lappmarken råder ännu detta
förhållande, och i enlighet med de nya bestämmelser, som gälla för
dessa trakter enligt 1934 års lag, pågår i rask takt slutrealisationen
av detta gamla och oväxtliga virkesförråd, som i Västerbottens
och Norrbottens kustland samt i Jämtlands, Västernorrlands och
Gävleborgs län redan är i huvudsak försvunnet. Men efter den
ena abnorma sammansättningen av skogskapitalet följer med
nödvändighet en ny abnorm period, innan balansen blivit nådd på det
sätt, som redan skett t. ex. i Bergslagen och även södra Norrland,
där exploateringen av naturskogarna kom tidigare. Plantskog
och ungskog komma nu en lång period att överväga, och dels bli
därmed möjligheterna till avverkning totaliter beskurna trots
en kanske redan inträdd ökning i den absoluta tillväxten, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
