Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Reflexioner kring några norrlandsfrågor. Av Erik Kempe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer virkesskörden att huvudsakligen bestå av småvirke,
lämpligt för cellulosaindustrien, och endast i mindre grad av det
grövre sågtimret.
Den ljusa tavla, som Sveriges näringsliv f. n. under
högkonjunkturen erbjuder, icke minst med hänsyn till arbetstillgången,
saknar som bekant icke skönhetsfläckar. Jämte stenindustrien i
Bohuslän och Blekinge bjuda vissa sågverksdistrikt, särskilt inom
Västernorrlands län, på en icke obetydlig arbetslöshet. Jag
vågar icke bedöma, om gatstensindustriens dilemma kan anses vara
en temporär företeelse, och om denna industri alltså kan hoppas
på ett tillfrisknande, men jag tvekar icke när jag vågar det
uttalandet, att sågverksindustrien i framtiden icke kan komma att
ge arbetstillfällen i samma utsträckning som under decennierna
närmast före de senaste kriserna. Detta av två skäl. Sveriges
trävaruexport höll sig länge vid en totalsiffra av c:a 1 miljon
stds pr år. I och för sig är det ingalunda någon olycka om den
på skogen grundade industrien alltmer övergår till att producera
längre förädlade produkter såsom pappersmassa, men en
beskärning av trävaruexporten till låt oss säga 5/600,000 stds, som jag
anser vara en antaglig siffra i framtiden, måste medföra
allvarliga konsekvenser för sågverksarbetarna. Den andra faktorn, som
här spelar in, är liksom på så många andra håll rationaliseringen.
Under de första decennierna av detta århundrade stod
sågverkstekniken jämförelsevis stilla. Ett verk byggt 1920 skilde sig icke
särdeles mycket från ett verk byggt 1900. Men på sista tiden har
här en väsentlig förändring inträtt. I den hårda konkurrensen
från länder i öster med billigare arbetskraft har tekniken inom
sågverksindustrien, där manuellt arbete alltid spelat en
jämförelsevis stor roll, nu satt in för fullt med nya uppfinningar och
arbetsbesparande maskiner.
Om alltså en stark beskärning av Norrlands produktion av
sågade trävaror är ofrånkomlig och allmänt insedd, är det
vanskligt att bedöma om virkesförsörjningen under den övergångstid,
som jag nyss skisserat, skall räcka till att uppehålla
cellulosaindustrien i dess nuvarande omfattning. 1933 års
skogssakkunniga kommo på grundval av riksskogstaxeringen till slutsatsen
att virkesbalans ungefär skulle föreligga, d. v. s. att tillväxten
motsvarade avverkningen. Sedan dess har emellertid
produktionen av cellulosa starkt ökat, och det är med stort intresse, mängt
med en viss oro, som industrien motser resultatet av de nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
