Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunalreformen i städerna
till städerna i gemen; de innebära med andra ord en utveckling
hän emot ökad likformighet och enhetlighet i det kommunala
arbetet. Denna utveckling överspänner för övrigt icke enbart
städerna; allt vanligare hava sådana regler blivit, som ställa stad
och landsbygd på samma plan. För det tredje: den makt, som
träder städerna till mötes, är icke längre i främsta rummet
regering och länsstyrelser. Det är riksdagen som drager upp linjerna
för det kommunala arbetet; självstyrelsen i orterna har därmed
kommit i ett organiskt sammanhang med den rikets självstyrelse
som har sin medelpunkt i riksdagen. Så har det blivit alltmera
uppenbart, att städerna icke äro till blott för sin egen skull,
att det icke blott är deras egna intressen de skola akta på, att de
hava uppgifter i hela rikets, hela folkets tjänst.
Vid sidan av stadsfullmäktige stod enligt 1862 års
kommunalförordning magistraten, såsom stadens styrelse. Det var en
urgammal institution som härmed fick en plats även i den nya
organisationen. Borgmästare och råd voro av begynnelsen stadens
egentliga representation, närmast motsvarande våra dagars
stadsfullmäktige. Men då bestyren blevo för omfattande för att
kunna skötas vid sidan av borgerlig näring, hade magistraten
småningom omvandlats till ett ämbetsverk; borgmästarne och
många rådmän hade långt före 1862 blivit yrkestjänstemän. Det
hindrade icke, att magistraterna alltjämt hade en ledande ställning.
Rådstugan var en medelpunkt icke blott för rättsvården utan
också för stadens styrelse; även där kom den domarmässiga
synen till användning, då det skulle skipas rättvisa mellan olika
intressen. Men på åtskilliga håll hade den borgerliga
självkänslan rest sig emot en ledning, som uppfattades som ett byråkratiskt
ämbetsmannastyre. Det hade icke kunnat leda till att
magistraten berövades sin centrala ställning i stadens förvaltning; dess
juridiska och administrativa sakkunskap kunde ej helt undvaras.
Men det hade lett till att för särskilda grenar av stadens
förvaltning skapades varjehanda nämnder och styrelser med borgerligt
inslag, mångenstädes också med lekmannainslag från icke
borgerligt håll. Detta hade i sin tur medfört en ganska betänklig
splittring, särskilt i den ekonomiska förvaltningen. För att
övervinna den skapades under 1800-talets förra hälft i åtskilliga
städer särskilda nämnder och kommissioner — under namn av drät-
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
