Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Kommunalreformen i städerna — ett sjuttiofemsårsminne. Av Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Herlitz
i ännu konkretare och påtagligare former. Han kunde få anskaffa
materialier till ett rådhushygge och svara för dagsverken därvid.
Ordningen på gatorna upprätthölls mångenstädes så, att
borgarna turvis fungerade som ordningsmän, anordnade brandvakt
o. s. v. De fattiga kunde få sitt underhåll genom att gå omkring
i hemmen. Militärmanskap, som skulle inkvarteras, fingo
borgarna likaledes taga emot. Skjutshållning fingo de i stadgad
ordning sörja för. Gatuanläggning och renhållning var i allmänhet
fastighetsägarnas sak. En mångfald olika tjänster och uppdrag
brukade gå i tur bland borgerskapet. Det fanns t. ex.
kyrkoföreståndare, väghövitsmän, snöfogdar, skjutsrättare,
byggnadsborgare som kontrollerade byggnadsväsendet, o. s. v. Därtill kom
ledamotskapet i stadens äldste och i mångahanda nämnder och
styrelser, som kanske ibland eftertraktades för den makt och det
inflytande det medförde, men väl oftast räknades som en ganska
betungande börda, i synnerhet som det fanns mycket mindre än
nu för tiden av avlönade tjänstemän.
Ännu ett drag bör fullständiga bilden av borgerskapets
plikter i gammal tid. Just i utövningen av sin borgerliga näring
ansågos borgarne utföra en sorts allmän tjänst. Man skall icke
glömma, att det i äldre tid räknades som en allmän
angelägenhet att leda och reglera det produktiva livets krafter till största
möjliga nytta för det hela. Den, som vunnit burskap som
köpman, hade till uppgift att försörja staden och riket med nyttiga
varor, och ledamöterna av skomakarämbetet hade till
ämbetsplikt att tillverka skor åt borgerskapet. I enlighet med tidens
åskådning vakade myndigheterna över det sätt, varpå
borgerskapet fullgjorde sina plikter som näringsidkare.
Så stod borgarens liv helt och hållet i den offentliga tjänstens,
de offentliga plikternas tecken. Det fanns väl pliktförsummelse
då som nu, egenvilja och egennytta. Men själva medvetandet om
plikterna mot det allmänna hölls levande på ett sätt, som man
nuförtiden har svårt att göra klart för sig. Samhället var
allestädes närvarande med sina krav, i det dagliga arbetet i
verkstad och köpmanskontor såväl som i de mångahanda sysslorna för
gemensamma ändamål och i skattebidragen, som oavlåtligen
åskådliggjorde de olika föremålen för stadens förvaltning.
Betänker man mot denna bakgrund, hur 1862 års
kommunalförordning gestaltade medborgarnes förhållande till staden,
stannar man till en början inför skatteplikten.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
