Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Studentliv. Av Yngve Brilioth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngve Brilioth
genom nationerna, särskilt deras kuratorer och seniorskollegier,
över jämnåriga eller föga yngre kamrater, icke kan bli synnerligen
effektiv. I Lund tillkommer studentkåren ocli Akademiska
föreningen som betydelsefulla studentorganisationer i samverkan med
nationerna, medan i Uppsala kåren som sådan knappast kommer
i betraktande. Nationernas inspektörer, av dem själva valda bland
universitetets professorer, äro en värdefull förbindelselänk mellan
lärare och studenter. En nationsinspektor kan väl i regel räkna
på nationens förtroende, och hans försök till positiva insatser för
studenternas bästa mottagas ofta med rörande tacksamhet. Han
skulle säkerligen kunna ha betydande möjligheter att genom
personlig omvårdnad och förmaning utöva ett fostrande inflytande.
Den, som just lämnat ett inspektorat, bar anledning till vemodiga
reflexioner över de möjligheter till sådan inverkan, som han
försuttit. Men en professor är dock väsentligen tagen i anspråk av
andra uppgifter. Undervisningen och den vetenskapliga
forskningen ta lejonparten både av krafter och tid. Hans kunskap om
studenternas förhållanden blir därför ofta alltför begränsad. Han
är väsentligen beroende av studenternas egna meddelanden om
sig själva eller sina kamrater. Och här kan en missriktad
solidaritet ofta lägga hinder i vägen för den fulla uppriktigheten.
Det gängse felbedömandet av studentens villkor skall förvisso
högljutt reagera mot varje tanke på någon slags effektiv
akademisk custodia morum. Den akademiska friheten är sakrosankt,
själva ordet har en betagande klang. Men ej sällan har den fått
kasta ett försonande skimmer över tuktlösheten och överdådet.
Den akademiska friheten har blivit en avgud, åt vilken under
århundradena offrats floder av friskt gosseblod. Våra
universitetsstäders fördolda krönika har mycket att förtälja om liv, som
ödelagts, därför att den plötsliga frigjordheten från alla band stigit
omogna ynglingar åt huvudet, eller genom en förförelse, som
kunde undvikits, eller endast genom valhänt oförmåga att själv
planera sitt arbete. Det kan förvisso aldrig bli fråga om att
införa ett skolmässigt tvång. Fostran till frihetens rätta bruk kan
aldrig ske utan risk för frihetens missbruk. Men vore det orimligt
att kräva, att universiteten dock i någon mån besinnade sig på
sin skyldighet att vara fostrande institutioner, och att inom deras
organisation inrymdes någon plats för en verklig tillsyn över
studenternas enskilda liv? Det kunde ske i form av ett uppdrag åt
ett par yngre akademiska lärare eller äldre studenter. Dessa skulle
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
