Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Privatvetenskap i moral. Kritiska reflexioner i anledning av en moralpristävling. Av Martin Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
haglig för en person men obehaglig* för en annan. Hur går det då
med melodiens objektiva värde? Jo, svarar förf., melodiens värde är
lika invariant som melodien själv, men den manifesterar sig i olika
transforinationer med hänsyn till olika referenssystem. Den
obehagligt berörde kan t. ex. vara i en tillfällig sinnesförfattning, han kan
ha huvudvärk e. dyl. Men värdet av ett musiktema beror icke på
känslan utan på de »företräden» temat medgiver inom ett givet
musikaliskt system och en given grupp av »musikaliska resurser». Inom
en annan grupp musikaliska resurser, t. ex. inom den kinesiska, kan
samma tema förlora allt värde.
Mystiken i förf:s värdeteori når sin kulmen i följande tankegång.
Kompositören skapar icke musiken, utan musiken skapar
kompositören. Hos Chopin såsom musikaliskt snille finnes »ett element av
betvingande objektivitet, ett ödeselement». Han »intar en logisk
plats i vår musik och hans plats var beredd för honom långt innan
han föddes genom den struktur av tonala relationer, som bygger på
övertonernas harmoni». — Förf:s spekulationskraft är sannerligen
icke dålig. Eller vad sägs om följande tirader: »Musikaliska värden
äro begränsade av sina akustiska system. Men de realiteter, som
finnas bakom dessa värden, tränga djupare. Det finns musik i kriget
och musik i vår längtan efter fred; det finns musik i affärer och i
familjelivet. Det finns till och med musik i vår vetenskap, i
laboratoriearbetets akademiska torrhet. Det finns musik i vår logik och vår
filosofi. Hegel ... är musikalisk just i västerländsk mening. Det
finns element av en ensam själs djupa längtan i alla hans
vittomfattande abstraktioner.»
Förf:s nästan skrämmande ovetenskapliga tänkesätt visar sig icke
minst, när ban skall kritisera värdesuhjektivisterna. När dessa hävda,
att normativa teorier vila på emotionell grund, så frågar förf.: Är
då icke känslan själv ett objektivt faktum! Är den ej baserad på
objektivitet av något slag? — På förf:s ståndpunkt skulle man ju kuuna
hävda, att eftersom fantasien själv är ett objektivt faktum, så kan
icke dess innehåll, t. ex. ett spöke, vara rent subjektivt. Förf. menar
emellertid, att det objektiva underlaget för en känsla utgöres just av
värdet av något slag. Så har t. ex. njutningskänslan vid ätandet sin
grund i ätandets biologiska värde. — Förf. tycks förväxla
ändamålsenlighet med värde. Om jag konstaterar, att det är biologiskt
ändamålsenligt att äta, så har jag därmed ej konstaterat, att livet såsom
ändamål har ett värde. Värde får livet först när det färgas av
mina känslor för livet, liksom det saknar värde, när det färgas av
mina känslor mot detsamma. Och först då kan jag med rätta säga,
att det är biologiskt värdefullt att äta. Lustkänslan vid ätandet är
således alis icke grundad på ett värde.
Ett av förf:s vetenskapligt mest »lysande» partier är
vederläggningen av determinismen, läran om den ofria viljan. Grundtanken
är att vi måste vara fria, ty även om vi icke äro skapelsens yttersta
mål, så »voro vi den bestämmande faktorn i det förgångna, vi
skapade (ocli skapa ännu) stjärnornas öden». Detta är enligt förf. ett
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
