Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 26 april 1938 - Familjelönens bråddöd - Den sjuke mannen vid Seine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
barnbidragsfrågan om något år kommer före. Även om resultatet vid
en samtidig prövning av hithörande frågor skulle ha blivit detsamma
som man nu kan förutse, år det omöjligt att beteckna den praktiserade
tågordningen som förebildlig. Når så många andra icke absolut
tvingande frågor forceras fram till riksdagen, borde även lösningen
av barnbidragsfrågan åtminstone i princip ha kunnat påskyndas utan
att den synnerligen välmotiverade löneregleringen därför behövt
anstå.
För det tredje måste det fastslås, att det ännu så länge är outrett,
om en effektiv familjestödjande politik verkligen kan åstadkommas
utan en viss differentiering av lönen i både allmän och enskild tjänst.
Solklart är, att medlen till en direkt statlig subvention till familjerna
ej ens tillnärmelsevis kunna fås via ungkarlsskatten, vare sig denna
konstrueras som en särskild skatt eller uttages genom lägre avdrag
å de ordinarie skatterna. Medlen måste tagas från allas direkta eller
indirekta skatt samt från näringslivet. Skola barnbidragen göras så
stora, att de medföra någon nämnvärd hjälp och verkligen eliminera
ofta förefintliga ekonomiska betänkligheter mot ökning av familjen,
kunna beloppen röra sig i krontal med 8 nollor. De kunna få ett
sådant omfång, att de antingen försvåra tillgodoseendet av andra
statliga behov (t. ex. försvarets, kulturens, produktionens, sjuk- och
ålderdomsvårdens) eller också frampressa starka skattestegringar
djupt ned på skatteskalan och därmed sänka även de lägre
stats-tjänstemännens reallöner. Hr Myrdal har ännu så läqge blott visat
sig som trollkarl att göra av med pengar, däremot icke att göra
pengar.
För det fjärde kunna vi ej förstå det hårklyveri, som ligger däri
att man säger nej till lön efter behov men godtager skatteavdrag,
d. v. s. löneavdrag, utmätta efter behovsprincipen. Väl kan man lätt
begripa, att statstjänstemännen — liksom alla andra yrkesutövare —
främst vilja lia sin allmänna standard förbättrad. Men deras
officiella nej till familjelönsprincipen har sagts quand méme. Detta
avböjande på förhand av varje principdiskussion därom ter sig
världs-frånvänt och abstrakt, Det är möjligt, att behovslönen ej är mogen
att genomföras; det är även möjligt, att de praktiska svårigheterna
t. v. överväga. Men att lika lön för lika arbete rent principiellt skulle
innebära en likhet av högre moraliskt mått än familjelönens lika
levnadsstandard för lika arbete förefaller dem ofattbart, som äro
både gammalmodiga nog och befolkningspolitiskt moderna nog att
vilja göra familjen till det bärande i samhällslivet.
För dem, som till äventyrs i likhet med Winston
Churchill betrakta ett starkt Frankrike som något
slags hästkur i och för Europas tillfrisknande, måste de två sista
åren hava varit högst påfrestande. Efter den första
folkfrontregeringens exempellösa misshushållning kom visserligen det mer
moderat orienterade kabinettet Chautemps med Bonnets försiktiga och
målmedvetna finanspolitik som en lättnad. Men med tiden visade
•291
Den sjuke
mannen vid Seine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
