Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den svenska brigaden och Tammerfors. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Boethius
slaget» den 28 mars 1918 — »frihetskrigets på en gång
förlustrikaste och ärofullaste strid» som det kallats. För att förstå denna
dag måste man söka för sin syn framkalla bilden av de sega men
glesnade bataljoner, som höllo ställningarna kring staden. Man
måste vidare göra klart för sig, att den dugliga röda befälhavaren
Hugo Salmela under natten den 27—28 mars ryckt fram både på
den nyss nämnda åsen Kalevankangas, och i skogspartierna norr
om stora landsvägen till Tammerfors. De röda hade intagit
förträffliga skjutställningar och positioner långt framom den linje,
dit de vita staberna trodde, att de drivits tillbaka den 27.
Brigaden, Malmberg och v. Bonsdorff gingo därför emot dagens
händelser med helt oriktig orientering. Därtill tyckes v. Bonsdorff ha
trott, att »Brigaden» var större än den var. Han beslöt att sluta
upp vid dess anfall. Även Malmberg stod något längre tillbaka,
än orienteringen gav vid banden. Sådan var ställningen mellan
kl. 8 och 9 på morgonen. Anfallet förbereddes därtill ej fullt
effektivt av artillerielden.
Vid Brigaden ägnade gemene man självfallet ej en farhåga åt
allt detta. — »Finnpojkarne», bette det, »ha legat ute i snön och
skjutit tio dar. De äro trötta trots sin alltjämt muntra uppsyn
och glada hälsningar.» Nu, sade vårt befäl, major Hj. Frisell och
bataljonschefen F. Bennieh Björkman, är det vår tur. Nu gäller det
att fylla ut luckan mellan v. Bonsdorff och Malmberg och göra en
visserligen försiktig, men målmedveten framryckning mot staden.
Därmed var saken klar — och dagens lösen given: »Framåt, in i
stadern — medan i själva verket det, som väntade, var en intensiv
och hård, slutligen belt segerrik kamp om Tammerfors’
förterräng med fienden på Kalevankangas och begravningsplatsen
invid sjukhuset i stadens utkant samt i skogen norr om
landsvägen. Framåt! Av nyss antydda skäl ernåddes varken kontakt
med v. Bonsdorff på åsen till vänster (i söder) eller med Malmberg
i skogen till höger om oss, d. v. s. norr om landsvägen. Kulornas
jamande och gnyende musik och smällar i björk och gran började
också förr än man väntat i förterrängens dungar och skogsuddar.
Framåt gick det emellertid, trots att ropen på sjukvårdare
angåvo, att vi voro närmre fienden, än vi trodde. Nu gällde det
alltså. Det var nog icke många i leden, som ej vid detta lag
förstodo, att orienteringen var felaktig, eller trodde, att vi i själva
verket mötte ett utbrytningsförsök från staden. Ögonblicken voro
dramatiska, men truppens omorientering efter det ändrade läget
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
