Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Hans Järta och Sveriges grundlagar. Av Fredrik Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Lagerroth
föreslå »sfora och lysande förändringar i vår statsförfattnings
åldriga grundformer».
Om åtminstone en av konstitutionsutskottets ledamöter,
Silverstolpe, vet man, att han var livligt intresserad av utländska
modedoktriner och statsskick och endast av hänsyn till en fåkunnig
opinion tills vidare avstått från att lyckliggöra sitt fosterland
med en författning, som höll måttet inför en filosofisk granskning.
När väl 1809 års regeringsform förelåg färdig, har han dock
uttryckt sin säkert ärligt menade beundran inför densamma såsom
ett fulländat mästerverk. Detsamma är förhållandet med lians
med honom liktänkande vän Mörner. Den entusiasm —■ ordet är
ej för starkt — de visa är dock av annat slag än den, som möter
hos Järta. De förra beundra den nya författningen, därför att
den realiserar en princip, maktdelningen, som de anse vara
omistlig för varje land. Järta älskar den därför att den är genuint
svensk. Medan Silverstolpe yttrar sig ironiskt om »det heliga
gamla, varmed fäderna bärgat sig underbart», talar Järta med
djupaste patos om »dessa former, omgivna av seklers helgd och
befästade av en allmän nationalkraft, som i dem verkar». Järta
kan därför icke sägas ha gjort sig skyldig till någon anakronism,
då han 1832 nedskrev det bekanta omdömet om den forne
sekreteraren, att han redan 1809 anat, vad han sedan erfarit, att de
abstrakta lärornas »användning till något folks konkreta
samhällsförfattning skulle förvandla denna ifrån en levande organism till
ett dött maskineri».
När man i utskottsmemorialet söker motiveringar för
regeringsformens särskilda bestämmelser, frapperas man av huru ojämnt
Järta använt sina talanger. Lejonparten ägnar han åt den
styrande makten. På den punkten har hans hjärta också riktigt varit
med. Vad ban skriver om lagstiftningen är kort och opersonligt.
Beskattningsmakten behandlas mycket snävt och statsregleringen
ej alis. Kontrollmakten kommer med blott en passant med
undantag av den betydelselösa opinionsnämnden, som får
oproportionerligt mycket.
Naturligt nog kan man häri se Adttnesbörd om vilka frågor,
som inom utskottet varit föremål för strid, och vilka icke.
Olovligt bör dock icke vara att därav draga slutsatser beträffande
Järtas egen ståndpunkt.
Den anordning av den styrande makten, som konstitutionsut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
